Så är han här. Walter. Eller Valter. Ett litet nätt pyre på 2,3 kg just nu som ligger och sover sött i min famn. Hela hjärtat exploderar av kärlek. Det gick ju inte som planerat den här gången heller men nu var jag helt på det klara med vad jag inte ville och var inte rädd för att säga det. Jag fick återigen havandeskapsförgiftning men en mild sådan och eftersom jag räknades som fullgången i vecka 37 så var det ingen idé att försöka rädda upp situationen utan vi fick reda på redan från början att födsel skulle ske inom 3 dagar på ett eller annat sätt. Först började de…