För det är just det, när man får fisa och bajsa blir man jätteglad mest hela tiden. Men det där har slutat funka helt plötsligt och nu går det inte alls vilket gör den lille ilsk och sprattlig. Men här, då var han nöjd.

Små skallror till både händer och fötter.

Det slog oss nyss när vi fick frågan av en förälder på cheerleadingen om Valter var nyfödd att han faktiskt är två månader idag. På 8 veckor har han spräckt fyrakilosgränsen och blivit 10 cm längre. Drar storlek 50 i kläder, boxar på babygymmet och skrattar mest hela tiden. Har öppna händer och går om man ställer honom mot plan yta. Samtidigt som han är ett riktigt charmtroll sina vakna timmar så är han en liten plåga sin sovande. Eller jag överdriver lite. Så jobbig är han inte. Men han vill inte bli nerlagd från famnen och absolut inte av mig. Har han somnat hos mig så kan jag inte…

Nu skrattar och ler han mest hela tiden. På bara någon dag ändrades det och nu kan han spricka upp i ett leende mitt i ett klagomål om han hör min röst. Det är svårt att hinna fånga det på bild eller film för när han väl gör det blir jag ju så glad att jag glömmer föreviga men idag hann jag nästan. Innan jag fick upp kameran hade han skrattat ett riktigt skratt när jag kittlade honom men sen fick han se mobilen och då var den intressantare. Men lite kom med. https://youtu.be/fKP7uMQLHh8

För nån vecka sen började Valter le på riktigt. Flest leenden får Elsa men vi andra får ta del av dem också. Han slösar inte med dem än och han är inte så vass på det här med ögonkontakt men för varje dag som går blir det bättre och bättre. Han har inga problem att följa saker med blicken och han möter oss om det är vid rätt tidpunkt, som vid maten, då flörtar han oavbrutet. På onsdag har vi läkartid så vi får se vad han säger då men jag tror det kommer gå bra.

…är det dags.

Valter har kunnat lyfta sitt huvud när han ligger på mage i ett par veckor i alla fall. Han har alltid varit stark i nacken och kunde redan från början lyfta huvudet från vårt bröst. Nu vid en månad så väntar jag spänt på vad som komma skall, han har börjat titta mer och mer på oss och kan hålla blicken fokuserad ett litet tag och följa med. Men så mycket mer än så är det inte. Jag ler och busar och hoppas på att få se ett leende. När det kommer blir jag världens lyckligaste. Han är en ganska prickig typ för tillfället. Det har han varit några veckor…

Vi tror nog att mycket ska vara som det var med Elsa. Förutom storleken på barnen och att båda kan sova sig igenom ett flyganfall så är det inte mycket som är just likt. Elsa ammade som en mästare, Valter fattar inte hur. Elsa kunde man inte lägga ner från famnen på sex månader, Valter bryr sig inte vart han sover (nu). Elsa avskydde att bada, Valter tycker det är himla skönt. Den där första gången hade han fortfarande sin navelstump kvar, den trillade loss precis efter badet och kvar har vi bara ett granulom som vi (mest Henrik) jobbar på att få bort. Jag tycker det ser fint ut…

Tänk att det redan gått en hel vecka sen han kom till oss. Världens snällaste lilla kille. Hittills sover han mest och enda gångerna han säger ifrån är vid blöjbyte och magknip. Men vi får sova på nätterna och på dagarna följer han med på det vi måste göra. Nu är vi ju inga nybörjare så vi tar varje dag som den kommer, fullt medvetna om att lugna, fina Valter (japp, Henriks stavning vann!) kan bytas ut till en stackars magontssökt, skrikande, ickesovande bebis. Men just nu, den här första veckan, har han kanske skrikit 15 minuter sammanlagd tid och sover i sitt babynest vid vår sida hur mycket oväsen…