För några helger sen var mamma och pappa nere för att fira allas födelsedagar. Ja, det blir ju alla utom Elsa då vilket hon inte var så förtjust i, först Henrik, sen Valle, sen jag och sist Totte som alla har sina födelsedagar precis på varandra. Hon gick inte lottlös och gillade läget i alla fall. På fredagen tog jag med ungarna i bilen och körde upp till Totte en runda för att säga hej. Vi konstaterade att män i kepsar inte är Valles grej. Sen på lördagen kom de hit och jag hade lagat jättegod mat, sån där man hoppas ska finnas över dagen efter ni vet?! Sen öppnades…

I fredags kom Elsa ut i köket med världens nöjdaste leende på läpparna. Hon var så glad eftersom hon hade lärt Valle hur man klättrar upp på bordet i vardagsrummet. Superfint! Tack! var inte ord jag tänkte även om jag sa dem. Nu har hon själv förstått hur extremt jobbigt det blivit tack vare den här fina kunskapen. Valle klättrar upp i soffan och “klappar” katterna som haft det som trygg sovplats tills nu. Han klättrar upp i Elsas säng och gör världens lyckligaste segerdans när han sitter där och vi kommer springandes. Han kryper upp på diskmaskinen och i fåtöljen och hans nya leksakslåda med praktiskt lock, formad som…

Häromdagen var det dags för vaccinering. Vi missade vår första tid pga förkylningen men nu är vi bra igen så då gick det snabbt och smidigt. Fast bara just där och då. Ju mer tiden gick desto ledsnare och varmare blev Valle. Natten efter skrek han mellan 20-01 och började sen om vid 3.40 och några timmar fram då vi stod i fönstret och pekade på knarkisar i brist på annat nattfolk vid den tiden. Distraheringen funkade bra mot gråten men det var aldrig aktuellt att flytta på sig. Igår vägrade han använda benen. Febern låg stadigt på 39 grader så jag testade att få honom att röra sig men…

I helgen hade vi kalas nummer två för vår lille ettåring. Ett väldigt, väldigt efterlängtat sådant hos vår stora sexåring eftersom kusinerna skulle komma! Nedräkningen tog aldrig slut och hon frågade varje kvart när de skulle komma. Men jag tror kusinerna hade samma fråga så det är ju skönt att se att de längtade efter varandra lika mycket. Sen gick helgen i full fart och med lycka över att vara tillsammans ända tills den fick ett abrupt slut med feber och förkylning. Men fram tills dess lekte barnen och sedan tog vi en promenad i ett fantastiskt vackert väder bort till Folkets park och avrundade sen med middag och tårta.…

Idag fyller vår Lillfis ett år. Det måste ha varit det kvickaste året någonsin. Så mycket har hänt och det har varit underbart att ha honom vid vår sida. Han är så snäll och skrattet ligger precis under ytan hela tiden och när han brister ut i gapskratt guppar hela hans lilla kropp av den bubbliga lyckan. Vi hoppades att han skulle bli lika gosig och älska närhet lika mycket som sin syster och det gör han. Han kryper gärna upp i famnen och lägger sitt huvud halsgropen. Han förstår en hel del ord och säger ett fåtal, som “där” och “den”. Han säger nog “kisse” också men utan tänder…

I helgen var farmor och farfar nere för att fira Valles födelsedag. Åh, vad vi älskar att ha folk i lägenheten, det händer alldeles för sällan! Valle gillade uppmärksamheten och han var inte blyg länge utan gillade läget snabbt. Elsa var såklart eld och lågor och älskade att ha dem här, hennes energi tog inte slut förrän de åkte till hotellet, då slocknade hon utan ett knyst med en gång. Vi hann med leka, äta, äta mer, vara ute, leka i Folkets park, gå promenad, fika- allt som man behöver en helg och vi är jätteglada för att ni kom!

Det var bara det. Han kan peka.

Nu har vi inte uppmärksammat Valles 11-månadersdag här på bloggen så det får vi ju göra. Helt ofattbart att Lillfis blir året snart men det händer mycket nu utvecklingsmässigt så vi känner oss helt i fas. Han kryper ju sen ett tag tillbaka. Säkert en månad i alla fall. Och snabbt går det. Han älskar att leka tittut. Älskar när man jagar honom och säger  Nu kommer jag och tar dig!. Då kryper han fort så det låter som trumsolo på golvet. Han har precis lärt sig kurragömma. Eller, han visar sig inte när man ropar Var är Valle? Var är han? sådär som han gör om man ropar efter honom.…

När Elsa var i den här åldern bytte vi vardagsrumsbord till ett vi hade på vinden. Nu har vi inget då det är sålt så jag letar Blocket efter billiga alternativ. Han har än så länge bara klättrar upp ett fåtal gånger men så fort han fattar att han kan göra det är det dags att byta. Vi vill inte ha en son som trillar på huvudet. Dagarna med fint bord fullt med blommor och vackra saker är förbi för nu. Allt rivs ner, slås mot bordet, stoppas i munnen och tar man det ifrån honom får han utbrott vi helst undviker. Himmel vilket humör han har fått på bara…