Hon har länge suttit på cykeln och trampat ett halv varv men inte förstått hur hon ska göra för att komma runt så idag satte jag mig med händerna på tramporna och visade hennes fötter hur hon skulle göra och vips så fattade hon. En anledning till att det nu går tror jag är att hon inte nådde ner till tramporna förut. Sen gick vi ner på gården där hon cyklade på både sin egen trehjuling och de andra barnens. Gissar att det kommer ta tid att få hem henne nu om eftermiddagarna.

Elsas språk utvecklas i språng och nu har hon fattat grejen med min och annans. Alltså pratar vi om min och annans mest hela dagarna. “Min mamma!” säger Elsa. “Min Elsa!” svarar jag. När man hämtar på dagis blir hon så glad att hon säger stolt “MIN pappa!”. Alla andra män är “annans pappa”. I många fall är det säkert rätt. Vi pratar också om mat. Hon byter nu ut “Enta” mot “mig”. Stort, tycker vi. Hon börjar säga “till” och “på” och meningarna börjar bli mer fullständiga. Hon snappar upp ord blixtsnabbt och härmar det mesta man säger. Hon berättar historier och även om det på kvällen låter “Dä…

Nu är det dags att ta fram penna och kalender, dagbok eller Iphone och skriva upp “Elsa potta” under dagens datum. Jo, ser ni, jag frågade Elsa i morse om hon ville ha en blöja eller gå på pottan och hon skulle det sista. Jag skulle sitta på toa och hon på sin potta och så tog hon i och kissade. Bara så där liksom. Och jag blev glad, vi high-fivade, kollade in resultatet och hurrade som de gör i bajsboken vi fick av Tina en gång. (Pedagogisk sak om en elefant som får en potta. Hans vänner vet inte vad det är och han ska visa men det går…

I morse bittida satte vi oss på dagisets personalrum för att höra hur det gått för Elsan. Vi har varit så förväntansfulla och sett fram emot att höra hur de som känner henne näst bäst uppfattar henne. Och det var bara fina saker de hade att säga. Att hon börjat prata mycket, det är ju så kul men också något vi vet sen hemma. Att hon gärna ställer sig bredvid andra barn och leker som de gör i den åldern. Jättekul att få veta för det undrade vi såklart. Att hon älskar att vara utomhus och hitta på bus. Och att hon ÄLSKAR böcker! Hon tyr sig lika mycket till…

Idag sa hon sitt namn för första gången! (Eller så att vi förstod det iaf.) Vi tittade på foton på henne då hon pekade på skärmen och sa “Etta!”. Sen pekade hon på sig själv och sa “Etta.” Och nu när vi har lyssnat så säger hon ju det en hel del. “Etta ha” tex. Nu börjar det komma mer och mer. Ord men mest meningar. Igår sa hon “jag ska sitta här”. Eller mer “asa itta häää” men ändå. Och det är mycket “min mamma” och “pappa hej då” (börjar runt 18-snåret när hon blir trött. Då är det pappa hej då, natt pappa eftersom jag är den som…

Igår när jag hämtade lillan på dagis var tanterna så stolta över henne för hon hade sagt “vill sitta här”. De tycker hon pratar mer och mer och det gör hon men jag fattar ju inte! I mina öron låter det som “blalblamammadppoagjopb” men eftersom hon upprepar sig så säger hon ju verkligen något viktigt och härmar jag henne så blir hon så glad och säger “mmm” och nickar ivrigt. Jag önskar verkligen att min pollett trillar ner snart och jag kan prata flytande Elsa.

Elsa lägger ju märke till precis allt man gör. Som när mormor strök. Jag har nog strukit max tre gånger sen Elsa föddes och ingen av dessa har hon bevittnat men hon kikade på mormor och sen gick hon loss på sin egen bräda med sitt eget strykjärn. Hämtade tvätten ur korgen som mormor gjorde. Och häromkvällen hittade vi henne med laddaren i högsta hugg och särskilt svårt hade hon inte, hon lyckades sätta dit sladden med en gång. Som tur är sätter hon inte fingrarna i kontakten och även om hon gjorde det så är det säkrat. Men ändå, nojjig morsa ser helst att hon låter bli helt och…

Det är tydligt nu att Elsa vet att det är hon i spegeln, eller på datorns kamera. Hon kan stå länge framför spegeln och titta på sig själv när hon skrattar, hon går konstigt och tittar på sig själv och hon leker tittut med spegelbilden. Självmedvetenheten ska komma runt två och det är kul att se henne gå igång. Igår satte hon på sig hårbandet och tittade sen förundrat på sig själv. Hon vet också att hon är Elsa om man frågar och har full koll på att mamma kan vara i telefonen även när vi sitter bredvid varandra.

Idag sa Elsa sin första tvåordsmening! Vi satt vid köksbordet och klockan var strax efter sju vilket medförde en viss stirra-rakt-ut-i-tomma-intet-situation. Elsa uppskattade det inte och pockade på uppmärksamhet och sa flera gånger “Mamma, den!” “Maaaammaaaa- den!!!” när hon ville ha sin mugg med vatten. Vi har ju tänkt lite på det här med att “alla andras barn” pratar i 5-ordsmeningar och har ett ordförråd på 300 ord vid 18 månaders ålder men dagis och BVC har sagt att hon pratar ju hela tiden, bara inte så mycket som vi förstår. Hon pratar ju sin rappakalja och sjunger hela tiden. Och nu har vi insett att hennes rappakalja nog är…