Idag hade Elsa sitt andra tandläkarbesök. Vi fick ju komma när hon fyllt ett och visa upp de 7,5 tänderna hon hade då och nu var det dags för treårskollen. Vi var inte nervösa, utan napp sen hon var fyra månader och minimalt med socker fram till hon fyllde två så ska det ganska mycket till för att ha hål eller knasigt bett och det stämde. Vi var grönlistade sa sköterskan vilket betyder att man inte behöver komma förrän om tidigast 18 månader igen då vi inte ligger i riskzonen. Hon hade ett fint bett och ingen början till karies så Elsa fick välja en leksak, studsboll, och sen gick…

Först ritar hon ingenting, sen ritar hon det här. Så gör hon faktiskt med allt har det visat sig, hon går inte alls för att sen gå flera meter utan problem. Hon pratar inte alls för att sen ta ett skutt som överraskar alla, hon ritar inte alls och nu ritar hon de finaste små gubbarna på min telefon och på pappret jag ger henne. Vad man inte ser är att hon märkligt nog ritar från sidan, vet inte vart hon fått det ifrån? Älskade, älskade barn.

Efter jobbet idag var det dags för Luciafirande på dagis. De hade annorlunda upplägg i år och jag minns att de sa förra året att de små bara började gråta vid ett lussetåg så det var därför vi dansade runt granen istället. Detta år hade alla barnen samlats i ett rum och sen fick vi föräldrar komma dit och sen sjöng de för oss. Såklart blev det värsta livet eftersom alla små, och en del stora, började gråta när 80 vuxna stövlade in men de som stod kvar sjöng så fint för oss. Elsa gav oss en kram sen sprang hon tillbaka glatt. Det är så kul att ha sett…

Tack för hälsningarna till Elsa igår. Vi kom inte hem förrän sent och då hade Elsa redan somnat så vi tog en tidig kväll, jag somnade redan halv tio i Henriks knä medan han snorade ovanför mig. Ett ganska sövande ljud uppenbarligen. Vi hade ju den där utvärderingen igår på dagis. Det mesta handlade om hur jobbigt det hade varit i början av hösten och hur vi hittat tillbaka genom gemensamma ansträngningar. Fröken sa att även hennes hjärta hade gått itu när den lilla fisen varit så ledsen. Att först ha varit borta på semester i en månad och komma tillbaka är jobbigt för nästan alla barn. Men att sen…

Idag har vi varit på BVC och visat upp vår lilla stolthet. Elsa var inte det minsta blyg även om hon tydligt förklarade att hon inte ville prata med doktorn mer efter att hon hälsat. Men sen visade det sig vara ganska roligt ändå så det gick smidigt det där. Hon pratade på och kunde alla djuren och hur de låter. Ja, alla utom fåret då. Hon hade ingen aaaning om att det var ett får, hur det lät eller sången “Bä, bä vita lamm”. Nä då. Aldrig sett eller hört. Men hon berättade att hon hade ridit häst och att mamma och pappa höll i henne då. Och så…

Nästan över en natt så har Elsa utvecklat och förfinat förmågan att leka själv och hennes fantasi sträcker sig långt. Det vanligaste just nu är att hon tar sina bebisar med sig till affären och köper tårta och glass- hon klär på sig skor och jacka, stoppar dockorna i vagnen och går nåt varv. Sen tar hon fram dockornas skålar och skedar och så äter de tårta. Och glass. Och så vaggar hon dem i famnen och säger tyst och mjukt “Lilla gumman…är du trött lilla gumman?”. Vi vet inte riktigt vart hon fått det ifrån men det är sagt med så mycket värme och kärlek att jag blir alldeles…

I helgen lärde sig Elsa att fånga en boll. Det krävs ju lite koordination bakom själva fångandet men när hon väl fattat galoppen var det inga problem. Nu syns kanske inte det direkt i filmen eftersom hon skulle stajla men mot slutet kommer några finfina lyror. Idag var min sista helgjobbdag på många veckor och det passade ganska bra eftersom det ösregnat precis hela dagen. Men till den 4 juli ni, då har högtrycket kommit för att stanna och termometern nuddar 30-strecket. Gött. PS 1: Ja, det är världens mest chockrosa leggings och hårspänne. Henrik och Elsa har varit på Lindex och det här var vad de kom hem med.…