Idag följde jag med och tittade när de andra gympade. Jag satt och hjälpte till lite från bänken och de verkade ha himla kul. Elsa vill tillbaka med en gång så det måste vara ett bra betyg. http://youtu.be/i2FArrxbllY

Säg den lycka som varar. Hon fick vara frisk en hel vecka, den veckan vi passade på att vara sjuka, och nu när vi är på gång igen så får hon feber och hosta, med en näsa som rinner konstant. Blir jag sjuk igen får jag ett frispel, jag ska ju äntligen testa på att jobba heltid igen efter 4 hemska veckor på halvtid. Vitlök, apelsiner, vitaminer, munskydd- håll tummarna för att det går över.

Igår var Elsa på Adrians kalas. Finklädd och med paket i handen. De bor bara ett par hus bort så de gick dit och var först in. Pojkarna var sjuka så det var fyra flickor som firade honom, han fin i skjorta och slips. Hillevi och Elsa vek inte från varandras sida på hela tiden och Hillevi tyckte att Elsa skulle följa med henne efter kalaset och stanna där istället för att gå hem. Det tyckte Elsa också men vi skjuter det till en annan dag. Våra presenter hade blivit väldigt poppis och det fattar man ju. Hur fel kan det bli med en pruttkudde och studsbollar med monster på?…

Idag började Elsa på Bamsegympa i arla morgonstund. Det var efter ett tips från en kollega som vi hörde av oss till den här gymnastikklubben och fick en plats som precis blivit ledig. Vi trodde såklart att detta skulle vara Elsas kopp te och det var det. Hon har sprungit och klättrat, hängt i ringar och balanserat på bänkar. Pappan har fått motion han också eftersom de gympar nästan lika mycket som barnen. Väl här hemma har de visat mig vad de gjorde, hur de samarbetade kring musik och sprang under och runt varandra. Det var lika bra som vi trodde helt enkelt. Och en bonus måste vara till halva…

Idag låg den här fina inbjudan i Elsas skåp och åh, så glada vi blev! Elsas första kalasinbjudan! I ärlighetens namn så kan den ha legat där ett tag med tanke på förra veckans sjuka och det faktum att vi sällan kollar i skåpet men nu får ju det bli en daglig rutin så vi inte missar skojigheter. Där bland namnen står alla kompisar som vi vet att Elsa älskar och leker med hela tiden. De man hittar henne med vid hämtning och de som ropar hennes namn när vi träffas på stan. Så nu ska vi bara räkna ut om det förväntas att vi lämnar barnet hos främmande människor…

Såhär i hemmatider så åker alla leksaker fram för en stund. Vi har ju varit hemma mer eller mindre hela 2013…jo, folk har kommit hit men vi har inte farit runt så som vi brukar, och just det har blivit så tydligt med det påtvingade hemmavarandet, att vi nästan alltid är någon annan stans när vi är lediga. Men nu har det funnits tid att leka med alla klappar och presenter och igår var vi älvor en stund. Astrid har redan ätit upp det ena spöt (eftersom det är så bra för katter att äta snören) så nu har vi ett kvar som vi gömmer noga. Selma var sådär road.…

Vad passar bättre när man är krasslig än att måla ett porträtt av familjen? Det är Henrik, jag, Elsa, Dominique och Totte. Fina grejer det.