Efter 9 dagar med rotavirus var jag inte helt på banan med det här årets julfoton. Vi stannade till ca 45 sekunder längs vägkanten men de blev himla fina likväl. Gulliga ungar, gulliga foton.

För några veckor sen bjöd vi in tjejgänget på pepparkaksbak. De blir så superexalterade och längtar efter det och sen sitter de fint och pysslar i flera timmar. Vi gjorde mjölkfri deg och den blev väl inte så där perfekt som vi önskat, smakmässigt OK, men de sprack lätt och degen var lite svårarbetad men å andra sidan kunde Valle smaska i sig hur många han ville så det blev bra ändå. Vi bakade mängder med kakor och sen pyntade vi dem. Det är ju det roliga! Jag måste skaffa en minimal metalltyll så jag kan spritsa superfina ränder. Pepparkakan där uppe har Valle pyntat så fint. Han gillade godiset…

Igår åkte vi upp till vår favoritplats Söderåsen. Vi pratade om det för tre veckor sen men då var det ju fortfarande meteorologisk sommar här nere så vi bestämde att ta det lite senare och nu, lite senare, var det för sent och vi hade missat all färgprakt. Men det gjorde inget, ungarna var överlyckliga och föräldrarna likaså. Vi påmindes om vikten av rätt kläder så medan barnen hade det varmt och gosigt frös Henrik och jag fötterna av oss. Det första jag gjorde väl hemma sen var att beställa skor, vantar och mössor till oss alla för har vi tur och alla spådamer har rätt ska vi också få…

Någon gång, kanske i september, var vi på svampjakt någonstans åt Tomelilla-hållet. På väg hem från skogen, där allt vi hittade var löjliga mängder närgångna bin, hittade vi en helt underbar strand och sjö. Hoppas vi hittar den igen för vi sa att vi måste dit i sommar med denna långa sandstrand och fina vatten.

Den är ju verkligen eftersatt den här bloggen men så drabbas jag av dåligt samvete över det faktum att Elsa har varje dag i sitt liv nedpräntat och Valle har det inte så då tar jag tag i det igen. För ett tag. Det får vara hackigt helt enkelt. Henrik har fyllt 40 år och även om han trodde han fyllde 30 (hrmmm…) så var han nöjd med helgen. Vi firade även Valles tvåårsdag sådär lite i förväg. Vi åt och drack och spelade spel bland annat. Det fruktansvärda Jelly Beans-spelet där man kan få antingen goda godisar eller vidriga. Jag och Henrik fick äckliga som ni ser på bilderna.…

En av dagarna körde vi till Böda för att få bada i poolen. Det blåste halv storm så att vara på stranden var uteslutet men i skydd av högt vindskydd var det hur fint som helst. Vi badade, plaskade, solade, åt glass och pommes, allt sånt man gör en lat pooldag.

Andra veckan på sommarlovet hyrde vi en stuga på Öland, en stuga vi hyrt en gång tidigare. Att vädret var kallt och blåsigt har vi ju redan gått in på så det vi drömde om när vi hyrde det, bad hela dagarna, grilla på kvällarna, kaffe vid midnatt bara Henrik och jag, det hände såklart inte. Men vi besökte nya platser, badade nån gång, cyklade mycket och det var helt ok det med. Åtminstone såhär i efterhand, när man ser bilderna, då tänker jag att vi hade en fin sommar trots allt.

Vi har en del bilder som måste läggas upp. Jag saknar så att ha bloggen att gå tillbaka till, kollar nog själv gamla inlägg säkert en gång i veckan. När det händer nåt med Valle, som dagisstart, är det guld värt att kunna läsa hur det var för Elsa och vilka tankar vi hade. Jag måste bli bättre, jag hoppas ju att barnen ska ha det här att läsa då och då när de är stora men det blir taskigt om Elsa hade 360 inlägg om året och Valle 25. Sommaren 2017 var i alla fall en rikigt usel sommar, sett till väder. Och när vädret inte är bra blir…

En alldeles idyllisk midsommar fick vi vara med om någonstans i Emmabodatrakten. Mitt ute i ingenstans i en gård som luktade mormor och mormor och som när jag steg in i huset var som att kliva in hos mina morföräldrar. Allt såg så likt ut, de låga bänkarna i köket med kaffekvarnar och gamla mått, golvet med plastmatta som svajade lite när man gick och Äpplet-möblemanget i finrummet. Nu var vi mest ute såklart och regnet höll sig undan till kvällen så vi dansade runt stången, lekte lekar, åt mat. Förutom de värsta knottbett jag fått (som jag nu måste dölja på jobbet för kunderna frågar vad jag gjort) så…

Här har vi lite bilder från vår finaste frökens första skolavslutning. Klassisk i vitt med blommor i håret. Fröknarna fick hemmabakade rabarberkakor i fina paket och mamman grät hejdlöst i den pampiga kyrkan när alla 350 barn började sjunga Idas sommarvisa. Som en lite överraskning kom farmor och farfar och hämtade henne i skolan och det finns en film som gör en varm i hjärtat när man ser den, Elsa som upptäcker dem och springer rakt in i famnen. Total lycka. Väl hemma åt vi jordgubbstårta och öppnade paket, sen hade jag gjort minipinjatas som inte funkade men det var kul att testa iaf. Nu är hon snart en riktig…