När helgen gått och vardagen är här igen så gör det faktiskt ont att inte vara tillsammans. Cykeln kan inte gå fort nog till dagis och klockan blir aldrig efter fem. Jag tror aldrig jag kommer över den där känslan att meningen med livet är att vara tillsammans. Hela tiden. Inte några timmar efter jobbet och på helgerna. Jämt! Det bästa hade nog varit att bo i något sånt där samhälle i den sydamerikanska djungeln, där barnen är unschool-ade och alla odlar och är självförsörjande i största mån. Det hade jag gillat. Tills jag saknar alla bekvämligheter här hemma men det behöver vi inte tänka på nu…

Nu är sommaren verkligen över. Igår när jag cyklade hem från jobbet saknade jag vantar. Vantar! Det är ju helt galet. Men det var kyligt om fingrarna. Alla sommarkläder är fint nedpackade i lådor och det är jacka och halsduk som gäller. Därför blir det märkligt att titta på sommarbilderna för även om det bara är två veckor sedan så känns bad och strand långt borta. Varför blev det höst så fort? Det här är de allra sista bilderna jag har från semestern. Några från en het dag på Ispeudde med kusinerna, några andra från vårt besök i Ottenby och Långe Jan (där vi missade barnturen med nån minut och…

Vi bodde precis vid en fantastisk plats som heter Bruddesta. Ett gammal fiskeläge från början av 1800-talet som står kvar precis som det såg ut då. Den gamla ålpråmen ligger kvar, likaså gångspelen (tack Google) för att dra upp båtarna med. Ett helt fantastiskt fint ställe. Stenstranden, klipporna där man kan se varje lager som byggt upp ön och utsikten. OKG kanske några tycker förstör lite men för mig är det en häftig kontrast till det förgångna. Så vi satt där medan himlen blev lila och orange och stranden förvandlades till en grågrön massa. Elsa och Henrik påbörjade en ny stenskulptur som vi hoppas har växt mer till nästa gång vi…

Eftersom Tina tyckte min ordvits var så bra så använder jag den igen i rubriken.  En av de mulna dagarna körde vi på måfå norrut och hamnde i Byrum med raukarna. Det är så häftigt där uppe och perfekt ställe att bada för barn som Elsa som bara vill dyka då man kan stå på klippor som trappsteg och hoppa i men ändå bottna. Och för oss vuxna som inte vill gå en halvmil för att komma till knänivå så är det perfekt också. Så vi var där länge- badade, tittade på tyskar som snorklade, hoppade på raukar, letade fossiler vilket en sån där rauk visst är fullproppad med. Öland…

En av de bästa kvällarna på semestern var när vi kvällsbadade och satt och såg solnedgången på Äleklinta strand med hela familjen. Sånt där som aldrig händer annars. Det var bara perfekt. Kanske en kopp kaffe hade suttit som en smäck men förutom det, en av de bästa kvällarna. Sen såg vi en jeti. Han hade använt strumpor i sommar. Trodde bara de fanns i bergsområden men de gömmer sig tydligen även i snår och buskar på Alvaret.

En av kvällarna den andra semesterveckan satt vi i mammas och pappas fina trädgård när de tog fram boule. Det visade sig vara något Elsa både förstod och gillade och vem gillar inte boule? Så vi tävlade i den ljumma sommarkvällen medan katten nyfiket låg alldeles för nära de inkommande kloten. Som avslutning blev vi bjudna på vacker musik. http://youtu.be/-peU865_P-4

Hur eller hur det nu var med grannarna vid huset och allt det där så var ju Molly någon som Elsa föll för med en gång. Och vice versa. Så att de helst lekte med varandra varenda dag var självklart. Och de var lika gamla, Molly lite längre och lite ljusare, men med samma energi och samma spring i benen så det var full rulle där vid huset. Huset i sig var helt OK, inget ställe vi kommer besöka igen men det passade oss bra för i 30 graders värme ville vi ändå inte vara i huset. Men omgivningarna var vackra, solnedgångarna underbara och cykelvägarna såna vi längtat efter.

Innan vi fick tillgång till huset på Öland så stannade vi ganska många dagar i Orrefors. Första dagen åkte vi över till Öland för att bada men de andra tog vi oss en pytteliten cykeltur till Orrefors camping istället och det var inte illa alls. Perfekt för mig egentligen om det inte var så att jag är 1. rädd för brunt vatten där jag inte ser botten (gäller bara grunda vatten av någon märklig anledning) 2. inte gillar annat än sandbotten 3. får svid i ögonen av sånt där sött vatten. Men nu tuffade jag till mig och badade och det var varmt och fin grusbotten och ingen kräfta tog…

Alltså, jag gillar ju det här med att leka vattenkrig så Lillies kalas var en riktig glädjespridare. Alla sprang runt som tokar och blev antingen jagade eller jagades. Barnen var överlyckliga och livsfarliga och en del av oss vuxna kände på samma sätt. Jag satt och lurpassade på Markus medan han rastade Ville och fick in en fullträff. Jag är mycket lycklig över det. Henrik gav sig också på sin lillebror och fick tillbaka med en hink vatten och sen sprang de runt huset och fick en bra motionsrunda. Jag är väldigt glad för det där lekandet.

En av de bästa dagarna på semestern var Lillies kalas. Att sitta ute på kvällen och det är alldeles varmt och skönt, barnen springer runt och har kul medan vi får sitta och prata, sådär som vuxna kan göra. Sådär som sommaren ska vara. På kvällen ville Elsa sova över så hon stannade och fortsatte ha kul med sin älskade kusin medan Henrik och jag tog en kväll på soffan och somnade tidigt. Dagen efter hämtade vi henne efter lunch, inte för att hon ville hem men för att vi längtade efter henne så. http://youtu.be/mli93z4luLc