2,5-ÅRSKOLLEN

Idag var vi på Valles 2,5-årskoll. Han hade spurtat i längd och är nu 92 cm. Det betyder att han tagit igen det han förlorade när han stannade av och ligger återigen på medelkurvan. Vikten stannade på 12,9 kilo och hon var nöjd med det.

Han hade ett väldigt bra ordförråd och pratar bra. Att han sen inte sätter orden perfekt gjorde inget, det var inget man lade vikt vid nuförtiden. Jag trodde vi skulle få remiss till logoped men tydligen så tar man det lugnt med det. Han säger till exempel inte G och K i alla ord utan sätter dit P och T, alltså ordet gott blir bott, kom blir pom men samtidigt säger han katt med k men inte kossa utan där säger han nåt annat. Men oftast förstår vi. Det är nu när han sätter ihop både 6 och 8 ord i meningar som det blir svårt. Igår var en sån dag när jag inte fattade något av vad han sa för det var så långa meningar.
Han har hamnat i trotsåldern. Rejält. Det är inte lätt att vara familjemedlem alla gånger just nu och vi upplever många saker vi aldrig gjorde med Elsa. Han är sotis och vill ha all uppmärksamhet, blir arg på nolltid och kastar saker så fort det inte går hans väg. Och han gråter stora tårar när han inte får vara med Elsa och hennes kompisar och leka, står utanför hennes dörr och ropar “Vara med, mamma! Vajje vara med! Vajje lessen!”. Och då får han vara med otroligt mycket, de ger honom så mycket tid och låter honom bestämma lekar och leker kurragömma med honom.

2,5 år. Fantastiskt roligt och fantastiskt tufft.