BOKSKOGEN

Nu när vi ändå inte gör nåt särskilt, Henrik ligger med Valle på bröstet i sovrummet, Elsa sitter i fönstret och tittar på fyrverkerier och jag ser på film, så kan jag lägga ut lite bilder.

Igår åkte vi ut till Torup, Bokskogen, för att få lite friskt luft, andas skog och grilla korv. Elsa var ju där med skolan så hon visade vägen till en skogslekplats där det fanns en kul hinderbana. Själva hinderbanan brydde sig inte Elsa så mycket om utan när hon väl försökt klänga som en apa på den där ställningen på korten en gång och hon faktiskt kunde så blev hon som besatt, klängde den om och om igen. Sen grillade vi och efter bara nån timme var det dags att åka hem då Elsa hade lekdejt.
Där i bilen på väg hem började vi tänka att Valle kanske skulle bli sjuk och sen gick det himla fort. Jag tror vi var hemma runt 15 och vid 17 klev vi in på barnakuten. Då hade vi redan försökt få hjälp på VC som bara skickade vidare oss. Hans temp gick snabbt upp till runt 40 grader, som det gör på små barn utan att det är någon fara, men det var den hemska hostan som var skrämmande. Och att han spydde och inte kunde hålla sig uppe. Och när han sen vaknade upp och inte fick luft och kippade efter andan slängde vi ner honom i overallen och var ute på bara några minuter. Sen blev det sådär som det blir med krupp tydligen, att han minsann blev ett helt annat jag väl på akuten så de skickade vidare oss till en annan läkare som sa att det nog var svår krupp och att vi kommer få ha det såhär varje gång han blir förkyld. Så vi bestämde att det aldrig mer får hända för vi båda blev nog räddare än nånsin förr. Läkaren var jordens bästa som förklarade att det faktiskt är så att han inte får riktigt med luft och att varje hosta gör ont så han får panik med rätta. Läkaren sa också att vi skulle komma in varje gång han blev så sjuk som igår för ofta behöver de adrenalin och även kortison.

Väl hemma började sen den jävligaste natt vi haft med en panikslagen Valle som hade episoder, hostade och kippade efter andan var tjugonde minut och Henrik satt som en ängel med honom på bröstet i ett iskallt rum med öppet fönster medan jag tröstade en rädd Elsa som tyckte det var läskigt. Sen gick det ju inte att sova när Valle väl sov för då undrade vi varför han plötsligt var tyst så fram till halv fem gick vi runt som spöken i lägenheten, funderade på att åka in, stod i öppet fönster och hackade tänder och hoppades på en morgon som var bättre.
Det var det som tur var men långt ifrån bra. Hans krupp hörs hela tiden, skäller som en hund och får panik. Och eftersom kruppen är värst när han sover så sover han inte. Smart kille det där.

Det blev ingen storslagen fest idag. Inte ens ett besök på stans firande. Men jag har hela min familj vid min sida även det här nyåret. Det enda som är på riktigt viktigt.