FJORTON MÅNADER

Häromdagen blev Valle hela 14 månader. Det firade han genom att ta sina första steg. På torsdagen tog han sitt allra första med mig och Elsa vid sin sida. På fredagen gick han mellan mig och Henrik men sen blev det inget mer med det. Försöker vi nu sätter han sig direkt.

Han är glad nästan hela tiden men är samtidigt inne i en vansinnigt krävande period. Han ska sitta i min famn precis hela tiden. Håller Henrik honom och han får syn på mig kastar han sig ut för att komma till mig istället. Går jag till köket hänger svansen på, vattnar jag blommor är svansen där, är jag på toa är svansen där. På toa finns katternas mat i ett försök att ge dem lite egentid. Det funkar inte. Valle tar deras mat och flyttar över den till vattenskålen. Sjuhundraelva gånger om dagen. Jag har försökt med massor av nya ställen som han inte ska hitta med det gör han ju.

Han hatar plötsligt att somna själv på kvällen. När vi inte kommer tillräckligt fort tar han ut nappen och kastar den ut över rummet. Då vet han att vi måste komma och ge tillbaka den så det funkar ju.

Han har slutat prata. Han babblar oavbrutet i långa haranger som på håll låter som ord men han säger inte nåt längre. Frågar vi vad vovven säger svarar han vov och han förstår massor, kan peka på det han vill ha, går till köket om jag säger macka, hämtar boll, kloss eller strumpa om jag ber. Han vet var munnen och magen sitter och låter som en bil när han kör med bilar på golvet. Han leker tittut hela tiden och gömmer sig bakom fåtöljen vid kurragömma. Där lägger han sig platt och tittar under fåtöljen efter mina fötter så han kan smyga runt om jag rör mig. Mycket smart!

Han älskar att organisera, bygga med klossar, lägga pussel, sätta ringar på pinne. Misslyckas han blir han vansinnig och kastar leksakerna tvärs över rummet. Men rulla boll mellan oss blir aldrig tråkigt. Det kan vi göra länge.

Hans favoritmat är korv, rösti och ärtor. Han HATAR att bli tvättad så när vi reser oss från bordet kurar han ihop sig till en boll och slänger sig ut över sidan, bakåt i stolen så vi inte ska komma åt. Det gör vi och då släpper han loss ett industrilarm som får Malmö att stanna upp.

Han är en riktig gosegris, kramas och ger pussar utan att man ber om det. Han ler nästan hela tiden, mot allt och alla. Han skrattar så tårarna sprutar om man brottas och pussar honom på kindern. Sen älskar han Elsa så oändligt. Han följer henne, han skrattar och ler åt henne, äter det hon ber honom, står och bankar på hennes dörr när hon har kompisar och de stänger ute honom, går med på vilka lekar hon än föreslår. Han är allas vår stjärna.