VÅR DUKTIGA TJEJ
Igår hade de haft ett prov i skolan, läs- och skrivprov, som jag utgår var för att avgöra deras kunskaper. Elsa och en pojke var de enda i klassen som klarade provet så nu ska Elsa få specialundervisning med böcker att läsa och så. Klart man blir stolt som en tupp, vi har hjälpt henne på vägen men det mesta jobbet har hon gjort själv. Det är ju samtidigt ingen tävling, jooooooo det är det och vi vann! Nä, skämt åsido, vi har inte pushat henne alls för vi vill inte att hon tappar intresset och de är i skolan för att lära sig saker så om hon kan allt redan från början, hur kul är det då?
Men nu ska hon iaf få extraundervisning och lära sig i sin takt, få läs- och skrivläxor som passar hennes nivå. Fröken gav så mycket beröm och berättade att hon redan kommit långt. Elsa är eld och lågor såklart, pratar om hur hon ska få ett block där man skriver fina bokstäver mamma!!! På rader! Så det blir perfekt!
Jag kommer ihåg ett samtal jag hade med BVC om Elsa, kanske det var hennes utskrivningssamtal, där sköterskan sa åt oss Elsa har en sån personlighet som vill lyckas för att inte göra andra besvikna, för att inte göra oss besvikna. Kanske mer än för sin egen skull. Det satte sig. Jag vill aldrig att hon ska göra något för att vara nummer ett om det inte är för att hon vill. Det bäddar för besvikelse och stress när man inte lyckas så jag vill bara att hon ska ha kul och nå mål för att hon vill. Jag hoppas hon vet det och det är en av anledningarna till att vi aldrig tvingar henne till något. För stolta är vi alltid, oavsett vad, först eller sist eller mitt emellan.