BRISSUNDS LEKPLATS

Efter att Hillevi hade sovit över hos oss tog vi med ungarna till Brissunds lekplats. En plats till minne av Pigge Werkelins två barn som försvann i tsunamin.
Vi tyckte den var helt fantastisk men den var visst inte helt ofarlig. För någon som Elsa, med eld i baken, fanns det massor att göra, men på den just den punkten är Hillevi och Elsa inte så lika så medan Hillevi hellre spelade schack med Henrik på ett jättebräde, hoppade Elsa och klättrade och åkte linbana. Tyvärr var det halv storm så vi frös ganska mycket och stannade inte så länge som vi önskat. Istället åkte vi till en restaurang vid havet  med ljuvlig utsikt och kryddträdgård och åt lunch. Faktiskt den enda mat vi åt på restaurang eftersom vi blev bjudna och bjöd igen i huset och hade ett helt hus med fantastiskt kök. Sen måste jag komma med ett litet gnäll här och det är att Gotland är den dyraste plats jag varit på. Dyrare än dyra Italien i semestertider så det lockade inte att äta ute. 250 kr för en lunch kan det aldrig vara värt.

Vi skulle komma tillbaka till Brissund en gång till men det får ni se bilder på senare.

Efter att vi lämnat av Hillevi hade vinden mojnat och vi bestämde oss för att ta en tur norröver. Fastän vi bara hade ca 3 mil till norra delen så tog det en halv evighet att komma dit. Alla vägar har så låg hastighetsbegränsning att man aldrig kommer dit man ska. Ön i sig ser ut som Öland, naturen ser precis likadan ut men Gotland har vackra klippor/klintar och sina jätteraukar. Sen är ön helt folktom. Man träffar inte en själ. Jag som sett framför mig hur hela ön var smockad med folk runt midsommar men det stämmer inte. Visby är smockad. Resten av ön tom. Inte en själ. Mil efter mil utan möte. Och det är inte bara vår syn utan Emil och Linnéa höll med.
Vi kom till slut fram till Blå lagunen som var ett kalkbrott med grönt vatten. Bråddjupt med en gång och superhäftigt. Väl värt ett besök.