TANNABISSARNA ÄR LÖSA

Jo, men flickebarnet visade oss häromdagen hur lös hennes ena tand var där nere. Hillevis mamma slog vad om att den nog skulle vara tappad till kalaset vilket ledde till en halv dags besatthet hos Elsa. Hon vickade och drog, vred och vickade. Och lösare blev den ju. Så pass lös att vi tänkte att den nog skulle gå att få bort. Och Elsa bönade och bad att vi föräldrar skulle ta en tång och dra ut den och ja, det verkade ju vara en ganska bra idé där mitt i allt stortjutande om att att den skulle ut så Henrik tog fram tången och drog. Försiktigt, försiktigt. Inget hände och Elsa ville ännu mer att han skulle DRA UT DEN så han tog tag i den, det knakade, det gjorde tydligen SKITONT!!! Sen var det slut på det hela. Nu vickas här inget mer och efter ett snabbt samtal till tandläkaren om det där med att hennes stora tand är där bakom redan så har vi fått en akuttid för att dra ut den. Eller dem. Det visar sig. Man skulle visst inte ha tänder där bakom om man inte fick bort mjölktänderna och tar man inte bort den fort kan den nya tanden hamna snett och så får man räls. Räls vill man inte ha. Det vet jag som hade fast både uppe och nere hela 8-an och 9-an. Ganska viktiga år som jag tog mig igenom med ständiga frågor om tågtidstabeller och platsbiljetter.

Så, imorgon. Tandläkare. Ett nytt sätt att tappa mjölktänder.