SEXÅRSKALASET

I onsdags hade Elsa sitt kalas på Leos lekland. Det har hon ju velat sen hon var 4 och nu var det så dags. Jag gillar att baka och fixa och har mer än gärna kalasen här hemma men tio tonåriga 6-åringar och en liten bebis lockade inte så nu var alla nöjda.

Alla utom en kräksjuk kom och det var hennes gamla gäng blandat med nya kompisar. Att Hillevi kunde komma var såklart nåt av det bästa och det var så härligt att se att fastän det gått 6 månader sen Adrian, Melvin, Hillevi och hon samlades sist så var det ingen startsträcka. Och Melvin och Adrian är redan såna gentlemen, fastän de bara är sju så är de så fina mot Elsa, de ser till att hon har det bra, att det blir som hon vill och håller en beskyddande hand mot hennes rygg när de går. Det är så man blir rörd.
Något jag uppskattade med att ha kalaset borta var att föräldrarna stannade och fikade under tiden kalaset var. 4,5 timme för att vara exakt. Och eftersom de flesta av barnen är sådana som vi även gärna leker med på fritiden så var det ett kalas för oss vuxna också. Och det var fint att höra hur alla i gänget liksom gått vidare men inte utan att hålla kvar vid tanken att de fortfarande är varandras bästa vänner. Att när Adrians föräldrar frågat om han hittat några kompisar på nya skolan så svarade han ja. Och när de frågade om deras namn svarade han Elsa, Melvin och Hillevi. De går ju inte på din skola hade pappan sagt. Nej, men de är mina bästa kompisar svarade Adrian.
Melvins mamma hade hittat honom skrivandes i sanden med en pinne på en lekplats, H+E (Hillevi och Elsa), och hon sa att han brukade inte prata om dem så ofta längre men det var tydligt att de fortfarande finns i hans tankar.

Så lekte de i timme efter timme och Melvin hade frågat om inte han och Elsa kunde fortsätta leka efteråt, Adrian sa att han kunde komma till Elsa när som, han bor jättenära, Hillevi fick tårar i ögonen och hon och Elsa tvingade Emil att lova att stanna lite extra så de fick leka en dag till (imorgon är sista dagen, blir det som förra gången så kommer de båda gråta hysteriskt i dagar på vars ett håll), Pixie frågade om inte hon och Elsa kunde gå på bio dagen efter så ja, hon och alla kompisar var nöjda men inte mätta på varandra och bättre än så blir det nog inte.