ATT HA BÖRJAT LE

För nån vecka sen började Valter le på riktigt. Flest leenden får Elsa men vi andra får ta del av dem också. Han slösar inte med dem än och han är inte så vass på det här med ögonkontakt men för varje dag som går blir det bättre och bättre. Han har inga problem att följa saker med blicken och han möter oss om det är vid rätt tidpunkt, som vid maten, då flörtar han oavbrutet. På onsdag har vi läkartid så vi får se vad han säger då men jag tror det kommer gå bra.