KICKBIKE I SKATEPARKEN

Förra veckan åkte vi med Elsa ner till Sibbarp där det finns en skateskål eller vad det nu heter. Dagen innan hade hon varit där med Elvira och hennes pappa som båda åker skateboard och kickbike och Elsa har länge velat testa så hon fick åka med dem och lära sig från de som kan. Pappan Pontus berättade att Elsa hade velat åka hem efter bara 30 minuter eftersom hon saknade sin mamma och pappa men han hade sagt att du får snällt stanna en halvtimme till och så frågar jag igen, vill du hem då så åker vi. Efter 30 minuter ville hon inte hem och de var borta i 3 eller 4 timmar så han hanterade det där riktigt bra. För det är väl det som är skillnaden med vår förstfödda nu, hon har blivit extremt familjekär. Vill helst inte vara utan oss en minut och vill att kompisarna ska komma hit, hon vill inte till dem. Om hon får välja. Vilket hon inte får. Inte ens Totte fick lägga igår för hon känner sig tryggast med er, mamma. Så vi tar oss igenom den här tiden för det där kommer ju ändras i sinom tid och låter henne ta sig igenom alla förändringar här hemma och på dagis.

Men men, kickbike. Hon är så himla duktig, snabb som tusan och hoppar och åker i skålen. Så på önskelistan finns en sån som man kan göra tricks med, får se om tomten kommer med någon.

(När berättar vi om tomten förresten? Hon frågade häromdagen. Eller konstaterade mest med ett litet frågetecken på slutet men mamma, tomten finns ju inte på riktigt…? och jag svarade undvikande vad tror du? för jag vill inte förstöra det magiska för henne samtidigt som det nog är dags för verkligheten. Eller?)