ATT FYLLA 40

Nu har jag passerat 40-strecket. Det gick smidigt men inte helt utan någon liten kris då och då. Det blir ju inte bättre när Elsa frågar hur länge vi har tillsammans och jag svarar “Med lite tur så en 40 år i alla fall.” Och så inser jag att jag måste lämna de mina när de är i min ålder, när de kanske precis skaffat mig barnbarn och då blir det tårar i massor. Jag hoppas jag får leva tillsammans med dem tills jag blir 100 och jag ska göra allt för att slå mina odds och leva längre än någon trott. Det är väl det som är svårt med att skaffa barn sent, att tiden tillsammans blir för kort.

Men själva födelsedagen var jättefin. Fina presenter och blomsterbud (vilket fick Elsa att bryta ihop eftersom hon aldrig fått blomsterbud och det var det mest fantastiska hon varit med om!) och dagen var varm, sommarvarm, så vi åkte ner till havet i Falsterbo och gick en långpromenad. Satt på en bänk och tittade ut över det skimrande blå. På vägen hem stannade vi till på ett café och firade med köbekauga innan vi åkte hem och jag fick tårta med tända ljus och skönsång.

Nä, jag ska nog överleva det här också.