VECKA 24

Så är vi i vecka 24. Så här dags med Elsa började allt gå åt skogen- blodtrycket var högt, flödet var dåligt och jag fick springa på KK tre gånger i veckan. Den här gången är mitt blodtryck bättre än när jag inte var gravid. Hos barnmorskan häromdagen kände hon sig tvungen att ta det en extra gång bara för att det var så bra, kunde man lite på det? Och det kunde man. High five på den!

Vi börjar vår semester om 3 dagar och den kommer bli lite knasig eftersom vi har barnmorska eller KK varje vecka så vi får hålla oss i trakten helt enkelt. En utav mötena är ultraljud, flöde och läkarträff. Det kommer bli spännande på så många sätt. För det första undrar jag lite varför det skulle härjas så mycket i början när inget löfte gäller längre? Jag fattar att jag mår fint och att man kan släppa på tyglarna då men någon slags kontakt hade känts fint. Det där med varje vecka på KK och så som var så viktigt och som nu har blivit till var 10 vecka, det undrar jag ju över. Och varför det är så svårt att returnera ett samtal, eller fem som jag då ringt. Men det skulle inte förvåna mig om min läkare sen är på semester och jag får träffa ytterligare en person som inte kan svara på snitt, datum eller sjukskrivning. Den som lever får se.

Jag har tänkt på flödet och undrat om det kommer vara bra det här gången också? Med tanke på Elsa och så. Så jag tog upp det med Pernilla, barnmorskan, som berättade att jag kunde lägga den oron på hyllan för den här killen är stor. Mellan genomsnitt och övre kurvan på tillväxtlinjen. Så dåligt med mat kan det inte vara. Så ni ser, i vecka 24 ser det bra ut. Nästan allt ska jag väl säga för det finns såklart saker som inte är så bra. Sköldkörteln till exempel som ballat ur totalt. Hjärtrusning och kallsvettningar som resultat men det löser man med med Levaxin. Vanligt hos de med struma innan graviditet.
Sen benmusklerna. Ajajaj. Det där kommer ta kål på mig. Svullna ben och fötter och de gör så ont. Pernilla tyckte jag skulle bli sjukskriven eftersom min semester handlar mer om att komma ifatt med det onda och det är ingen semester och även om det stämmer så kollar jag vad läkaren tycker i juli. Men det är tufft att jobba, det är det verkligen men kan jag fortsätter jag gärna så länge det går. Det blir en lång väntan annars.
Och sist, men inte minst, karpaltunnelsyndrom som också är supervanligt. Än så länge klarar jag mig men annars får jag skenor som ska användas nattetid. Men inte heller det är skönt. Det är det inte.

Men allt det där onda är saker som är helt oviktiga i sammanhanget. Så länge trycket och flödet är fint och jag tuffar på som vanligt så kan benen krångla och händerna vara som pinnar, det blir bättre sen, det enda viktiga är att lillebror stannar så länge han bara kan inne i värmen.