OM BARA VI KUNDE FÅTT DET ISTÄLLET

Det här är fruktansvärt. Jag vet inte varför men jag trodde vattkoppor var en hyfsat snäll sjukdom, lite klåda- absolut- men aldrig till den här graden. Elsa gråter och skriker mest, hon har aldrig varit så här sjuk. Nu har de spridit sig ganska rejält, hon har mer koppor än hud och hela hårbotten är som en krater, där kliar hon sig sönder och samman. Vi har testat allt och inget funkar, hon lider rejält mycket. Enda stunden hon inte skriker är när jag sitter med henne i knät och vaggar samtidigt som jag klappar henne på prickarna, utan att klia. Och just nu har hon somnat av utmattning, det är ändå två nätter vi inte sovit på, inatt har jag suttit vid hennes sida och klappat henne, sjungit, hållit hennes hand. Men vi ser ingen anledning till att hon ska ha det såhär och inte testa alla möjliga hjälpmedel så vid halv tolv ska Henrik ta med henne till läkaren så hoppas vi på Tavegyl eller nåt. Även om de var motvilliga att släppa in oss pga smittan men de kommer pinna snabbt igenom vårdcentralen, in till läkaren.

Tänk om bara vi kunde fått det istället, så hon kunde ha sluppit det här…