ATT HA FÖRSÖKT SIG PÅ ETT PÅSÅK

Efter att jag hade fastnat, och kommit ut, ur hissen (PSYKBRYT!!! Vet inte hur länge jag hade larmknappen intryckt eller hur många gånger jag sa till Henrik i telefon JAG SITTER FAST I HISSEN! JAG SITTER FAST I HISSEN! JAG SITTER FAST I HISSEN! men hans lugna stämma fixade det så jag kom ut) så hämtade jag Elsa på dagis och så tog vi vägen runt backen hem för att se om vi kunde försöka oss på ett åk. Nån pulka hade jag inte men en påse med en handduk i och det funkade ju bra när vi var små så varför inte? Varför fick jag inte svar på men det funkade inte. Jag skrattade så tårarna sprutade när barnet kasade sig nerför backen och välte stup i kvarten. Men skam den som ger sig, hon pinnade upp, kasade ner, pinnade upp osv. Men sen kom det ett syskonpar och frågade om Elsa inte ville åka med dem istället och det ville hon ju såklart så hon åkte lite med dem. Och efter en stund ute i snöfallet var det dags att kämpa sig hem i snön med cyklarna vilket tog sin lilla tid.

Och så säger vi ett hipp hipp hurra till farfar Steve som fyller år idag!

http://youtu.be/EPJYzA9r5rM