ATT HA HAFT UTVECKLINGSSAMTAL

Häromdagen hade vi utvecklingssamtal för Elsa. Sist var Elsa helt ny på avdelningen så då pratade vi mycket om att komma in i gruppen och att de jobbade på att låta Elsa hitta självförtroendet att göra nya saker och vara lite mer framåt i nya situationer. Det där var saker vi själva såg som utvecklingsbara områden och sen dess har vi jobbat mycket på det här hemma också. Det är ju upp till oss föräldrar att låta Elsa bli den hon kan bli så vi har blivit bättre på att hitta på saker med nya människor, alltid se till att ha lekdejter eller låta Elsa testa nya saker om och om igen tills hon blir stolt över sig själv. En typisk sån sak är IKEAS lekland. Första gången hon ville in så var hon så taggad men efter 45 minuters väntetid och med en lång kö så var personalen helt oförstående och lät inte henne ta 30 sekunder på sig att säga hej då till oss och känna in situationen. De andra föräldrarna i kön klagade högljutt på att hon inte fick den tid hon behövde men då var det för sent, Elsa var förtvivlad och tanten lät oss förstå att vi fick stå över. Den upplevelsen sänkte henne verkligen och hon var ledsen länge. Vi försökte igen men då var väntetiden ännu längre. Sen dess, i augusti, så har hon pratat om det där, hur hon ska vara modig på IKEA och att hon visst ska gå in. Så vi åkte dit igen och inga problem, hon bara traskade rakt in och hade superkul och efter vi hämtat henne var hon den stoltaste tjej man kan tänka sig. En stolthet som får oss föräldrar att nästan gråta. Ett hinder hon kommit över och hennes självförtroende är på topp.

Vad ville jag nu ha sagt med det? Jo, att även på dagis var förändringen stor. Hon gick inte längre till fröknarna om hon tyckte något var fel, hon tog den striden själv. Hon var mycket bra på att säga nej och visste vad hon ville. Helst lekte hon med Hillevi, framför allt utomhus, då var det bara de två i deras egen värld, men inomhus styrde aktiviteten. Elsa pysslade helst, ingen överraskning där, och kunde skriva sitt namn och var väldigt intresserad av bokstäver och böcker. Hon låtsasskriver ju och det var förstadiet till att börja skriva så de tyckte att vi skulle passa på och lära henne läsa och skriva nu när hon är så intresserad.

Hon pratade väldigt, väldigt bra. Hon är mer som de födda -09 och det är bara de hon umgås med så det föreslogs att hon kanske skulle börja förskolan tillsammans med dem istället. Lång tid tills dess men det är nog inget vi vill. Men vi får se om 1,5 år. Uäh! Tiden går för fort!

De hade inget negativt alls att säga. Faktiskt så mycket fint att det nästan kändes för mycket, som att vi skryter när vi nu berättar det, men klart att vi gick därifrån två meter långa. Stolta och raka i ryggen. Hon äter väldigt bra, hon har börjat våga stå upp inför alla 20 barnen och sjunga en sång själv på deras samlingar, hon är smart och duktig som kan klä på sig alla kläder själv och knäppa dragkedjor och knappar. Fröknarna ville inte att vi skulle flytta för de älskade att ha henne där och hon sa tom att Elsa var en av de mest omtyckta av de andra barnen. Då får vi snart skaffa en “Pink Ladies” jacka då.

Fröken sa att vi skulle vara stolta över oss själva som gjort ett så bra jobb och klart vi är. Men råmaterialet var perfekt så det har inte varit svårt alls.

Ja, och så är hon kär i Melvin.