HÖSTENS FÖRSTA

Nu är den nog här. Hoppas vi har fel men det lutar ändå åt att höstens första förkylning redan är här. Medan sjukdomarna avbytt varandra på dagis har Elsa som stått över det och hållit sig frisk men nu har hon nog dragit hem det. Hon själv hade nån grads feber och tjock röst i fredags men igår var hon som vanligt igen och vi höll våra tummar för att hon skulle få vara frisk. Tyvärr glömde vi oss själva i tumhållandet så i morse vaknade Elsa glad som en lärka medan Henrik och jag har tjock hals, rinnande näsor, nyser evighetslånga haranger och har ont i kroppen. Åh, vad jag INTE VILL DET HÄR!

Jag avskyr verkligen att vara sjuk och framförallt förkyld. Jag tycker såklart själv att jag är sjuk väldigt lite jämfört med många andra men när jag väl blir sjuk så blir det alltid så löjligt mycket, med öroninflammationer och halsfluss och trasig kropp. Jag ska få vaccin i höst mot influensan så förhoppningsvis klarar jag mig tills dess.
Henrik som inte hade haft en sjukdag tills Elsa kom brukar vägra bli sjuk, han tycker det funkar att stå ut och låtsas som att allt är OK men sen dagissmittorna kom kan inte ens Stålmannen stå emot bacillerna och hans framfart är sengångarlik och ögonen röda.

Så idag dricker vi grönt te, vilar och tittar på Tummelisa och imorgon när vi vaknar är smittan borta och en ny vacker, varm höstvecka börjar. Så ska det bli.