2,5-årskollen

Idag har vi varit på BVC och visat upp vår lilla stolthet. Elsa var inte det minsta blyg även om hon tydligt förklarade att hon inte ville prata med doktorn mer efter att hon hälsat. Men sen visade det sig vara ganska roligt ändå så det gick smidigt det där. Hon pratade på och kunde alla djuren och hur de låter. Ja, alla utom fåret då. Hon hade ingen aaaning om att det var ett får, hur det lät eller sången “Bä, bä vita lamm”. Nä då. Aldrig sett eller hört. Men hon berättade att hon hade ridit häst och att mamma och pappa höll i henne då. Och så visade hon upp sitt finger med plåster på och berättade hur hon klämde det i dörren på morgonen och att det gjorde jätteont. (Egentligen klämde hon det inte men det finns alltid en anledning till att sätta på plåster…)
Hon sparkade och kastade boll, hoppade jämfota och bjöd på kaffe. Mamma fick sen te och barnmorskan fick vet att bara pappa dricker kaffe.

Allt gick bra och sköterskan sa att hon pratar väldigt bra och att hon var jätteduktig. Såklart! Elsa ritade också och jag ville ha med teckningen hem men det fick man inte för den skulle visst in i nåt arkiv. Men det var första gången hon ritade en cirkel med svans och prickar på och sa att det var en katt. Och det var likt en katt! Eller, det var en cirkel med streck och prickar på men det fattar man väl att det är en katt. Allra helst eftersom Elsa lät mjau mjau samtidigt.

Nu är Skrotten 94,5 cm lång och exakt 14 kilo tung. Lite längre än snittet och lite, lite under i vikt men helt enligt sin egen kurva. Inte illa för någon som var stor som en bärfis vid födseln.