Att vara besvärlig. Del ett.

Först hör man ett märkligt rassel, sen hör man ingenting och det är då man vet att man ska reagera. När det inte sjungs, när det inte snackas, när det bara är helt tyst i lägenheten- då vet man att Lilla Fröken Besvärlofix hittat på jäkelskap. Jag vet ärligt talat inte hur många gånger per vecka jag städar upp efter bulldozern. Igår var jag på toa i kanske 2 minuter. Under de minuterna drog hon ur en blomma ur sin kruka med jord över hela stället som resultat, lyckades få upp barnlåset på skåpet och tömde en påse med ljus, krossade en ljusstake och välte ut alla CD-skivorna.
Herrejösses, va?