Skarpt läge

Idag var Elsas första, riktiga dag på dagis. Jag kunde inte hålla mig utan slutade en timme tidigt för att hennes dag inte skulle bli så lång. Jag cyklade så fort motorn tillät och hade små fjärilar i magen för jag undrade hur hon skulle reagera på att jag kom? Efter att jag kommit in ser jag den sötaste av söta, i ett par lånade orangea gummistövlar med blommor på, köra en kundvagn genom rummen. En tant säger “Här kommer din mamma!” men Elsa reagerade inte. Sen säger tanten “Hej!” till mig och när jag svarar hör Elsan min röst, vänder sig om, spricker upp i ett leende och springer sen så fort det går med en minimal kundvagn framför sig, fram och ger mig en puss. Åh, vad fint det där är!

Tanterna sa att de är väldigt nöjda med hur det går. Hon leker med alla barnen och tyr sig till alla tanterna. Hon äter bra, sjunger hela tiden och går alltid, alltid, omkring i lånade stövlar. Hon sover inte särskilt mycket än vilket märks på eftermiddagen men hon ligger och nynnar på sin madrass tills hon somnar, hon är aldrig ledsen.

Efter dagis cyklade vi till parken och tittade på fåglar i dammen tills det var dags att ta sig hem till sjukdomshärden. Japp, nog är han sjuk alltid. Dödssjuk. Eller väldigtväldigtväldigt sjuk. Så inget Belgien i veckan. Och inga godnattpussar till de som har namn på H.