Första inskolningsdagen

I torsdags var första dagen på Elsas dagis. Både Henrik och jag var med och jag fick knyta mina händer hårt i jeansfickorna för att inte börja gråta. När vi kom in satt alla de 16 barnen runt bordet och åt popcorn och frukt, en hej då-fest till de tre största som skulle byta avdelning. Elsa blev genast välkomnad av alla barnen som nyfiket tittade på henne, frågade vad hon hette och nickade förstående till att hon nu skulle börja på deras dagis. Det var så stort att se mitt lilla knyte stå där på golvet med en skål popcorn i handen, storögt tittandes på de andra och inse att det är här hon nu kommer spendera de flesta av sina dagar. Jag har gråtit massor över att nu endast få se henne några timmar plus 3 helger i månaden men förhoppningsvis kommer hon älska det och skaffa massvis med vänner.

Jag blev besviken på hur litet och risigt det var. Jag jämför med det fina lekiset hemma på Öland, ett stort, fint hus med stor fin gård men nu bor jag inte på landet utan mitt i Malmö så det är bara att gilla läget. Barnen var glada, tanterna supersnälla och överallt fanns bilder på barnen och deras teckningar så jag tvekar inte på att Elsa kommer bli väl omhändertagen. Jag vill bara att hon ska få det finaste som finns fast som chefen sa- barn ser inte den avskrapade väggfärgen, de ser sina vänner och sina fröknar.
De hade en matsal med akvarium, ett lek/sovrum, ett målarrum och ett mysrum. De var ute mycket och gympade i parken bakom dagiset och de sjöng ofta och länge. Och jag längtar redan nu efter knytkalaset de har i december då man samlas på dagiset för att äta, sjunga och leka med barnen som tomtar, pepparkaksgubbar osv. Elsa kommer bli en supersöt pepparkaksgumma!

Hur Elsa tyckte det var? Hon satt mycket i mitt knä men efter en stund tog hon både tanten i handen och drog med mig ut till de andra barnen där vi skulle titta på fiskar och leka med dockorna. När en timme hade passerat gick hon iväg till det andra rummet och hjälpte en flicka lägga alla dockorna i vagnen, utan att titta efter oss en enda gång. Så det blir nog bra. För Elsa.

Mitt hjärta behöver Karlssons klister, tvåkomponents konstruktionslim, dubbelhäftande tejp och lite Falu rödfärg innan det blir som förr…