16 MÅNADER

Nu är det bara dryga månaden kvar av min föräldraledighet och det känns i hjärtat. Lite mindre smärta nu när jag fick reda på att min ansökan om förflyttning gick igenom men jag tänker såklart ändå på hur mycket jag älskat att vara tillsammans med barnen så mycket som jag fått. (Jag ska jobba i stan i dagbutik 4 h om dagen och inga helger eller röda dagar! Jippi!)

Valle har hunnit bli sexton månader och snart är det dags för koll igen. Han går och springer nu, kryper aldrig om det inte är för att gömma sig under bordet vid kurragömma. Springande kurragömma kan vi väl kalla det för han gömmer sig medan han springer runt och vi jagar efter. Han pratar oavbrutet men med få ord. Mest bara namnam som betyder hungrig eller gott, där, hajhaj som såklart är hejhej, nej med tillhörande huvudskakning men annars är det bara långa haranger som på håll låter som meningar men inte är det. Han härmar det mesta man gör. Nu har det ju varit en del tempande sista tiden så allt är en termometer, jag har haft medicin i öronen och fettvadd i mot fläckar så häromdagen kom han med toapapper utstickande ur öronen.

Han förstår det mesta man säger. Hämtar skorna när han vill gå ut, trycker på hissknappen när vi ska hämta Elsa. Går till badrummet om vi ska bada och ger en nappen och ställer sig vid stolen när det är matdags. Han börjar gråta när man släcker i sovrummet om han inte vill sova för då vet han att det är dags. När man tar bort tallriken från bordet vänder han bort huvudet och kurar ihop sig för han avskyr att bli tvättad. Han ställer sig upp och ser oskyldigt på oss med stora blå ögon när han använt katternas låda som sin sandlåda.

Nu väntar jag bara på att han ska börja prata. Han kommer säkert vara som Elsa, stum fram till två och sen undrar man vart off-knappen finns!?!