ETT HELT FANTASTISKT ÅR

Idag fyller vår Lillfis ett år. Det måste ha varit det kvickaste året någonsin. Så mycket har hänt och det har varit underbart att ha honom vid vår sida.

Han är så snäll och skrattet ligger precis under ytan hela tiden och när han brister ut i gapskratt guppar hela hans lilla kropp av den bubbliga lyckan. Vi hoppades att han skulle bli lika gosig och älska närhet lika mycket som sin syster och det gör han. Han kryper gärna upp i famnen och lägger sitt huvud halsgropen. Han förstår en hel del ord och säger ett fåtal, som “där” och “den”. Han säger nog “kisse” också men utan tänder blir det mest spott av det hela.

Han har bara två tänder där nere men vi tror de i överkäken är på väg eftersom han har tungan ute hela tiden. Det vore på tiden tänker jag, så han kan börja tugga bättre.

Vi älskar honom så mycket, hela familjen med undantag för Selma som gillar honom ungefär lika mycket som hon gillade Elsa i början, och barnen är det bästa vi nånsin gjort. Varje dag tackar jag min lyckliga stjärna att just de kom till mig och gjorde mig till världens lyckligaste mamma.