11 MÅNADER

Nu har vi inte uppmärksammat Valles 11-månadersdag här på bloggen så det får vi ju göra. Helt ofattbart att Lillfis blir året snart men det händer mycket nu utvecklingsmässigt så vi känner oss helt i fas.

Han kryper ju sen ett tag tillbaka. Säkert en månad i alla fall. Och snabbt går det. Han älskar att leka tittut. Älskar när man jagar honom och säger  Nu kommer jag och tar dig!. Då kryper han fort så det låter som trumsolo på golvet. Han har precis lärt sig kurragömma. Eller, han visar sig inte när man ropar Var är Valle? Var är han? sådär som han gör om man ropar efter honom. Han har en ny favoritlek som innebär att han sitter i sängen, sen välter han åt nåt håll med ansiktet i det mjuka och så ska man säga Boing! och sen är det ju hur kul som helst.
Han kan öppna dörrar och lådor och Elsas rum är bästa stället. Dit rymmer han så fort han kan och är dörren öppen går trumpinnarna extra fort så han kan få en chans att plocka upp grejer ur lådor och skåp.

Han har lärt sig att pussas, att peka, han vet vad lampan är, bollen, kissen, nappen och sen oss såklart. Han babblar en massa och ibland försöker han sig på nåt ord. Pappa och puss vill han gärna få fram men det blir mest smackande läppar.

Han vägrar matas med sked och äter allt själv. Försöker med sked själv och jag lagar mat som han kan äta i lagom bitar. Han älskar grönsaker. Tomat, gurka och majs får honom att vråla av lycka. Ostmacka är dagens bästa händelse. Han gillar inte kött. Jag gjorde kycklingbiffar med dragon och lime igår som han idag suttit och ätit som om det var en macka. Bra lagat, morsan! hälsade han.

Han är hemskt klängig för tillfället. Svårsövd kvällstid medans han somnar som en stock på dagarna så fort han nuddar madrassen. Han och jag var hos en kompis i fredags för en lekdejt. Hennes dotter är tre månader äldre än Valle och först tyckte han det var hemskt spännande men när hon började kramas och snubbla över honom och köra på hans ben med gåvagnen, nej, då gick det inte längre. Valle började gråta för minsta lilla hela tiden och stod vid mina ben med armarna utsträckta som ett rop om räddning. Och även om han sov gott där så blev det inte tillräckligt länge så till slut fick vi åka hem. Han somnade i cykelsadeln och vaknade tre timmar senare.

Ja, sådär är det att vara en Valle och vara 11-månader. Mest kul och mycket att leka men bara om mammas famn är precis där man är.