ATT HA BLÅSOR UNDER FÖTTERNA

Jag önskar verkligen att jag kunde blogga mer men min dator är i så dåligt skick att jag inte orkar med att starta den mer än i nödfall- skärmen sitter ihop med tejp, knapparna funkar inte, den tar en timme att starta, batteriet är dött, jag måste föra över bilderna med sladd, nä, jag orkar inte. Har någon en dator över så tar jag hemskt gärna den så länge den orkar med Photoshop och videoredigering.

Valle är på gång med det här att ta sig fram. Han har anammat maskstilen- upp på alla fyra eller knäna, krypa framåt utan att flytta händerna, platt som en pannkaka, flytta händerna, upp på alla fyra osv. Det enda han vill göra är krypa vilket med tanke på hans stil ger saftiga blåsor på tårna. Inget som hindrar honom dock, han bryr sig inte det minsta.
I övrigt har han blivit hemskt besvärlig. Mat som han åt glatt för bara nån vecka sen är numera inget han pysslar med. Munnen är som ett oigenomträngligt streck, han vägrar öppna upp för nåt annat än välling eller ersättning som vi fick köpa igår för att han ska få i sig mat. Och när nåt sånt där händer så måste man ju kolla google lite, om det hänt andra också, och det verkar vanligt med matvägran i just denna ålder. Det som inte var så bra med googlandet var att på alla såna där sidor om barns utveckling, 1177 eller andra vårdsidor, så står det att nu ska de säga sitt första ord, de svarar på tilltal, de pratar i telefon och trycker på lysknappar. De vinkar och härmar allt du säger. Öh, va? Valter jollrar knappt. Eller han gör inte det. Säger inte en endaste mamamam, dadada, tititi. Det ska visst alla göra nu. Elsa gjorde det tydligen. Men det står också att de ska åla på magen baklänges och kanske sitta stadigt. Valle kryper mer eller mindre, framåt då, äter själv med pincettgreppet, dricker själv ur mugg sen månader tillbaka, står mot möbler själv och och tar sig från sittande, till krypande till liggande och runt. Henrik säger att BVC-tanten sagt att Valle jobbar så hårt på sin motoriska utveckling att han tar en sak i taget och att det är OK. Fast nu vet jag inte…han säger ju liksom ingenting? Det enda han gör är mmmmmmmmmmm-ar när man pratar med honom eller han vill nåt. I olika tonlägen men det enda som låter som ord är nej och hej. Det hade varit gött om man slapp oroa sig för nåt en dag eller två.

Och med Elsa och hennes 5 dagar kvar på dagis så har jag nu fått helt nya grejer att oja mig över. Som att fritids på skolan har 75 ungar och 6 pedagoger. Jodå. Där lär det gå vilt till. Man får väl bara hoppas att hon är kvar när man kommer för det enda man skulle göra var att sätta kryss på en lista att man lämnat in henne.
Verkar nästan lika tryggt som världens bästa dagis som vi nu lämnar…eller inte.