TIGGETÄVLING I CHEERLEADING

I lördags hade Elsa uppvisningstävling i cheerleading. Det var 449 flickor och en pojke som hade kommit till Malmö för att visa upp sig och bli hejjade på och få belöning i form av medalj. Vi hade inte riktigt fattat att det var så stort så det var ju trist att ni som ville komma inte blev inbjudna. Men det ska vara nån våruppvisning också så kanske då.

Elsa älskar uppvisningarna! Går igång som bara den på att stå i fokus och få jubel. Jag tror hon utan problem skulle kunna gå ut på mattan själv och köra sitt race utan en tanke på den fyllda stadion. Det är så härligt att se henne så lycklig. Den här gången satt alla rörelser, så pass bra att hon var en sekund före alla andra i programmet vilket fick mig och Henrik att skratta så tårarna sprutade. Söta, söta unge. En av lärarna är hemskt förtjust i Elsa så hon gick och klappade henne på huvudet och ryggen hela tiden. De är väldigt fina och omhändertagande på MAC. När de hade en liten föruppvisning inför alla föräldrar i våras fick Elsa vara den som visade hela banan de brukar göra vilket jag uppskattade. Elsa är inte barnet som hörs mest i en klunga men här ser de alla barn, inte bara de som hörs mest, och låter alla vara lika stor del.
Elsa vill fortsätta med cheeret fastän vi försökt styra henne ifrån det lite grann. Vi kanske inte riktigt gillar allt det här tävlandet och bedömningarna och ju större de blir desto mer tar ju ungar till sig. Och ju större de blir desto mer fokus är det på att stå här och här, gör så och så och mindre på gymnastiken som är det Elsa gillar. Så jag ska försöka hitta nån gymnastik med trampoliner och volter och det hon går igång på och se om hon inte gillar det mer. Självklart får hon gå på det hon vill så vi får se hur det blir till hösten.

Men just nu är det cheerleading och inlines som gäller till 100%. Varenda helg, flera gånger per dag en del av dem. Phu…va? Tur hon är lycklig!