DET TÄNKER JAG INTE!

Jag skulle fota när Valle sträcker sig efter en men icke. Inte när kameran var med så det får ni inte se. Men det är gulligt i vilket fall, att han numera ofta sträcker upp armarna för att visa att han vill upp i famnen. Han är ju så pluttig så att man kan interagera så med honom känns lite knasigt, men kul såklart.
Jag tror han har ett litet utvecklingssprång nu för på dagarna ska han inte sova om man inte har honom i famnen i ett tyst rum. Så har det inte varit innan. Sover hela nätter gör han fortfarande men på dagarna är han kinkigare.
Han har hittat sina fötter och ligger och drar av sig strumporna hela tiden. Och med det så har han börjat vrida sig lite mer men fortfarande mest när han är trött och ska hitta en bekväm ställning.

Vi hade finfint besök igår, Melvins familj var här på fika. De har också en Valter fast han är 17 månader. Eftersom vår Valle bestämde sig för att få ett psykbryt pga sömnbristen så sa de att deras V hade haft samma när han var runt fem månader. Och det går ju över.
Det var fantastiskt kul att ha dem här. De har tre barn så med fem ungar, fyra vuxna, två katter och tre timmar så var vi helt färdiga sen. Elsa, Melvin och Tuva sprang runt och härjade, Mellan-Valter fastnade i Selmas klor med tröjan vilket fick honom att sen springa runt och peka mot vardagsrummet sägandes AJAJ! Och så lill-Valle då som totalt bröt ihop. Det varade väl iofs bara fem minuter och sen sov han gott i sin säng men allt sammanbakat så var det som det bästa sömnmedlet i stan.

Nu hör jag honom ligga där inne och hojta så jag får ta och hämta honom. Mysa med gosigaste kinderna i stan. Lyllos mig!