ATT HA TAGIT SINA FÖRSTA STEG

På alla hjärtans dag tog Valle sina första prövande steg. Jag höll honom under armarna så han stod på min mage och sen tog han sina första steg uppför mitt bröst. Dagen efter höll jag honom i händerna och då tog han också några steg framåt.

Han fyller fem månader på lördag. Tänk att han kommer vara ett halvår i påsk. Han greppar bättre nu, byter hand, stoppar i munnen. Han kan sitta liiite själv. Mycket bättre i sin matstol bara på nån vecka men sätter man honom i sängen utan att buffa upp honom så kanske han håller sig uppe några sekunder.
Han har hittat ljudet för M och P. Låter som han ropar mamma ibland men det är såklart bara allmänt joller.
Han bits. Utan tänder men bits likväl. Suger sig fast som en sugfisk på överarmsfettet om han får en chans. Och nyps. Som tusan. Och när man bär honom i famnen så ska han ha huvudet framåt så han ser vart han åker. Det betyder att han med våld trycker sig fram så man gör bäst i att luta undan huvudet annars bankar han sig fram. Och sen tar han ett grepp för att få balans som skulle få världens starkaste man att kämpa sig loss. På mig tar han tag i allt hår i nacken, på Henrik klöser han tag i skägg och dubbelhaka. Det han hittar helt enkelt.

Han sover som sagt hela nätterna utan att vilja äta. Sover runt 15 h per dygn och när det bara är vi två hemma då har vi ett schema som ser ut på ett ung: vaknar 7, äter frukost, somnar ca 8, vaknar 10 till 10.30 för lite tjattrande, somnar om en halvtimme och är sen vaken för mat, smakportioner och lek till ca 12-13. Somnar om och sover till 15-16 för att sen vara vaken till 18-19, sova ca 45 min, vara vaken till ca 21 och sen sova till 7. När det är helg är han vaken mest hela tiden med kortare sovstunder men då blir han också lite kinkigare vid läggdags.

På torsdag ska det vaccineras igen och Elsa fick hög feber i några dagar så vi räknar med det den här gången också.

Elsa vet hur man poserar, inte sant?