EN KVÄLL PÅ BARNAKUTEN

Ja, det blev ju inte en roligare fredagskväll än så. Nu var vi iofs med hela familjen och det var nog tur det för det hade varit himla trist att sitta själv i ett kalt rum, nu hade vi iaf varandra.

Valter hade feber när han vaknade igår men då den försvann efter några timmar så behövde vi inte gå till läkare först. Sen kom den tyvärr tillbaka och då var vi tvungna att komma ner med en gång till vårdcentralen. Det är ju så med bebisar och feber, minsta lilla över 38 grader ska man träffa någon akut så vi hade hoppats han skulle slippa bli sjuk men icke. Där tyckte de han andades alldeles för häftigt och hade hög feber så de gav oss remiss till barnakuten. Det faktum att han inte vaknat för mat eller alls egentligen mer än för att titta snabbt på mig gjorde att de ville att vi skulle komma in. Vi kom dit runt halv fem och halv tio först fick vi träffa en läkare. Då hade Valter redan bajsat Henrik i handen och över hans tröja och sin egen filt och kissat ner både min tröja och mina byxor. Vi var tvungna att jaga kiss så de där timmarna med nakenhet gav resultat. Bara inget i muggen.
Läkaren tittade på honom och sa att prickar och öga kommer från virus men de kunde inte veta vilket. Han är inte förkyld så det handlar inte om det så vi blev hemskickade med order att komma in igen om han fick tillbaka febern. Idag har han inte haft någon men han vill bara sova och skrika, inte gråta utan ropa och gasta. De var rädda för RS och det är vi med, man kan aldrig veta med andras förkylningar vilka smittor de ger små barn och hur illa det blir som läkaren sa. Han verkar bra idag, imorgon kanske vi kommer tillbaka. Vi håller alla våra tummar.