FÖRSTA TANDEN UTE

Igår var vi hos tandläkaren för att bli av med den där envisa bissen. Det behövdes verkligen inte mycket, en bedövningssalva som man kunde köpa på Apoteket och sen ett snabbt ryck. Sen var det klart. Elsa var hemskt nöjd och funderade länge och väl på om tanden skulle med till dagis för uppvisning eller ej. Det blev ej för hon kom på att den kunde tappas och det får ju inte hända.

På kvällen satt hon och pysslade och sen kom hon ut med de här två skyltarna som hon nu tror att tandfén tagit (det var jag Elsa, det var jag. De är ju SÅ SÖTA!). Den ena ber om tusen kronor och den andra ber att få behålla tanden när hon får en peng. Och sen en bild till henne. Klart tandfen ska ha bild. Det blev ingen tusenlapp, det blev en tia. Men hon är inte helt säker på det där med tandfén, hon tror minsann det är pappa och jag som ger pengen. Men man vågar ju inte chansa så lika bra att lämna lite gåvor ändå.

När vi var på Stoff och Stil häromdagen stod vi omringade bland diverse syglada tanter medan Elsa högt visar var skåpet ska stå.

Asså vadå? Tror ni inte jag vet att ni är Tomten eller? Mormor är alltid tomten hos dem. Hon hade ju ÖRHÄNGENA på sig! Och så luktar hon mormor. Och förra året var pappa Tomten. Och nu var Markus Tomten. Tror ni inte jag fattar? Varför går de alltid iväg? Vadå slänga sopor? Det tar väl inte EXAKT så lång tid? Snusade Markus också? Det kan han väl göra inne? Va? Jag fattar faktiskt mamma!….

….eller vadå? Finns Tomten på riktigt?…

Tanterna sneglade på oss och log förstående och skrattade åt våra tama försök till att hålla magin levande. Och samma med tandfén. Kanske finns hon, kanske inte, men peng får man för varje tappad tand och nu har tandlossningen börjat.