ÅRETS DAGISFOTO

Och så har årets foto kommit. Det absolut sista fotot som ska tas på dagis med en fin Elsa på. Lite sorgligt är det allt. Hon ser ut som en jätte jämte fyraåringarna, man kan ju tycka att de kunde ställt de som är lika långa ihop? Man ser ju hur stor hon är bredvid alla andra och jag är så stolt över henne som ändå gillar läget när hon är nästan året större än nästa barn.

Vi har haft utvecklingssamtal och det var en dans på rosor. De är så nöjda och glada i henne. Hon har ett väl utvecklat språk, hon pratar och har koll på sina känslor och fröken sa att de brukar försöka sitta med henne bara för att de älskar att höra henne prata och resonera. Att det var dagens bästa att få tio minuter ensamtid med henne. Hon är som en öppen bok, berättar allt och har det största hjärtat. Det är på gott och ont tycker jag. Klart jag undrar vad hon berättar egentligen? Fröknarna vet nog mycket mer än jag önskar. Sen är det fint att ha ett stort gott hjärta men också svårt. Svårt att vilja vara till lags, svårt att vilja vara en glädjespridare och svårt att hantera konflikter och tom sina egna känslor. För sådär genomgod är då ingen.

Hon kan leka med alla och följer lätt med i leken. Har fantasi och idéer och vet vad hon vill. Älskar, älskar, att vara i teknikrummet och hålla på med experiment och teknik. Har bra kroppskontroll och är en mästare på att klättra och röra sig och älskar gympan.

Vi är alltid de stoltaste föräldrarna men klart är att man sträcker på sig lite extra när pedagoger pratar så fint om det finaste vi har.