TITTA! HON SKRIVER!

Jo. Jag får väl ta tag i det här nu. Lusten är inte riktigt tillbaka men jag känner ett dåligt samvete mot Bönan. Hela denna blogg handlar om Elsa. Den borde numera handla om Bönan också. Så jag biter ihop och börjar skriva. Fast just denna post handlar inte det minsta om det nya livet. Men kanske nästa?

Vi hade ju med kameran hem men är så rostiga på att använda den att det inte blev så mycket dokumenterat men påskkärringsgången, äggletarjakten och studsmatteihopsättningen- allt det där kom med i alla fall.

Annars då? Vi förlorade huset i Dalby pga försenat lånelöfte. Det sög. Vi ville verkligen ha huset i Dalby. Verkligen. Det var inget speciellt egentligen. Ett sånt där fult 60-talshus i ett vanligt villaområde med likadana hus tätt inpå men det var perfekt för oss. Stor trädgård, ett rum var till alla i lagom storlek, stort och ljust vardagsrum och bra planerat. Mitt i ett område fullt med studsmattor och två minuter till en erkänt bra skola. Men budgivningen på 6 personer gick över styr och eftersom vårt lånelöfte var sent så visste vi inte hur högt vi kunde gå och dagen efter visningen såldes huset. Då visade det sig att ena budgivaren hoppat av och högsta budet var något vi kunde slagit. Det känns riktigt, riktigt ledsamt. Hur ofta hittar vi hus som är perfekta i planering, storlek, trädgård och område? Hittills? Vart fjärde år. Men vi känner att Dalby är platsen vi vill bo på. Alltid något.

Vi fick reda på att Elsas dagis ska byggas om och de kommer flytta till ett nytt. Där kommer de slå ihop de två avdelningarna så det blir en enda stor. Fröknarna säger att det kommer bli bra för Elsa för den enda i hennes ålder som hon kunde umgåtts med efter -09-orna slutat, hon flyttar. Så nu kanske det kommer finnas någon från den nya avdelningen för henne att umgås med. Men det som gör mig stressad är att fröknarna undrade om vi inte funderat på att låta henne börja ett år tidigare i skolan? Nä, det har vi inte. Och nu är det april, då kan vi inte söka den skolan vi vill till! Lite sent!
De anser att hon inte har så mycket gemensamt med de födda samma år, hon är längre i sin utveckling och passar bättre med -09. Och det är inte så konstigt. Hon har bara -08 och -09 som kompisar, de andra är “för barnsliga, mamma“. Vi håller med. Och vi hade kunnat tänka oss att låta henne börja tidigare om vi vetat om det för säg, ett halvår sen. Nu är det för sent. På gott och ont. Jag tror inte det sista dagisåret kommer vara kul för Elsa. Jag vet att de två tjejerna hon skulle kunna umgås med letar nytt dagis. Alla- verkligen varenda, varenda, varenda en- hon umgås med idag slutar i sommar. ÅNGEST! Men det ger henne chans att vara barn ett år till. Och tänk om hon plötsligt tappar i utveckling, ska hon gå om då? Med de hon borde gått? Nä, jag vet inte. Men såna där idéer kanske borde komma lite tidigare på året.

På måndag kommer fotografen och mäklaren hit så nu tokstädar och piffar vi lägenheten, tar bort massvis med möbler och gardiner och köper kryddor och 100 röda paprikor och lägger i en skål. OK. Det sista var lögn. Och letar hus som tokar. Vi frågade varandra häromdagen vad som var viktigast för oss när vi letar hus och vi svarade exakt samma: hade vi inte haft barn hade vi bott kvar. Vi älskar vår lägenhet. Den är vackrast. Bra storlek. Mitt i stan. 10 minuter till jobbet. Men nu är det inte bara vi. Och det absolut viktigaste för oss är att barnen (herregud, smaka på den, BARNEN) har vars ett rum, en trädgård, kompisar att springa över vägen till och en skola som verkar bra. Och när vi sa det där högt till oss själva insåg vi att vi inte vill bo i Malmö alls. Och att platser vi helt uteslutit pga rykten om bonnighet osv kanske faktiskt är för oss. De där det bor massvis med barnfamiljer en halvtimme från Malmö och huspriserna är nån miljon lägre. Så nu kommer vi gå på visningar på platser vi aldrig trodde vi skulle besöka och känna på det också. Håll tummarna hårt att vi hittar något att flytta in i före augusti 2015. Efter det är det nog kört är vi rädda.

Så håll tummarna!