OCH SÅ ÄR DEN SNART HÄR

Elsa har nedräkning, laddar som tusan inför julafton och hemresan. Hon längtar så mycket efter tomten på julafton vilket vi får styra upp helt enkelt. Sen längtar hon efter att få vara själv med farfar. Känner sig stor. Vi såg att det ska snöa en del dagar i Orrefors och bli ner mot -10 så hon laddar för pulkaåk i Svartbäcksmåla. På med långfillingarna, farfar!

December gick snabbt. Först hade vi kompisar på pepparkaksbak här. Sen Liv och Måns på middag. Sen granhuggning och kusinbesök. 11 kollegor på fika där jag fick smeknamnet Leila- tack, det tar jag gärna. Sen en släng feber och hosta och nu bara laddar vi inför helgerna. Lägenheten är vacker som aldrig förr, granen ett mästerverk.
Mamma och pappa hade skickat med en adventskalender till Elsa, en gran med små paket i där deras gåvor slagit våra varje dag. Det har varit en lärorik månad. Det vi kan säga med all säkerhet är att saker som glittrar och glänser slår alla andra varje dag. Så hon har fickorna fulla med hårspännen och broscher, klistermärken och pärlor när hon traskar till dagis. Det är så himla härligt att se henne varje morgon, lyckan lyser i hennes ögon och hon vill att vi alla är samlade när hon öppnar sina paket.

Men nu är det bara tre dagar kvar varav en arbetsdag imorgon för mig. Och Elsa som viskat till tomten varje kväll “Snälla tomten, kan jag få en Elsadocka imorgon…” och hållit så hårt i sina tummar har nu helt ändrat kurs och vill bara ha en Furby. Nån tjej på dagis hade tagit med sig sin och nu vill alla ungar ha en. På BR idag hade hon nog gett bort en av oss om vi kunde bytas mot en Furby där hon stod och kittlade den och tittade med längtansfulla ögon.
När hon satt i Tomtens knä viskade hon

“Snälla Tomten, kan jag få en Furby i julklapp?“

Och där kände vi hur vårt sökande runt land och rike runt efter de slutsålda Elsadockorna, som gav frukt bara för några dagar sedan, inte längre kommer bli den succé det skulle ha blivit för tre dagar sedan…