ATT HA DANSAT TILLS MAN SPYR

Nja, riktigt så bra var det väl inte egentligen men vi hann med en uppvisning på dansen innan projektilspyandet började. Nu så här i efterhand borde vi kanske förstått att något var på gång, som igår när jag satt i badet och Elsa gick på toa och trodde hon kissade men det egentligen lät som någon startat en raket i toaletten. Eller om vi hade lyft på täcket i morse när Elsa kom upptassande så hade vi sett att det läckt bakvägen under natten. Men GRATTIS ALLA FUNKY-BARN– Elsa hade med en present till er!

Så i alla fall, barnet var uppspelt och galet lycklig över att ha sin uppvisning idag och hon var jätteduktig. Hon har nog missat 3-4 av 9 tillfällen på dansen och ändå kunde hon alla danser, sicken tjeja! Och jag hade lovat att inte gråta så när de ställde upp sig för första dansen och mina tårar börjar flöda så står hon och skakar på huvudet åt mig. Men jag kan inte hjälpa det, de där fina små barnen som är så lyckliga och stolta över sin dans, det blir inte mycket finare än så.

Sen kom vi hem, åt lite middag och mitt i en tugga vänder sig Elsa till mig, stirrar rakt på mig och avger ett avgrundsläte jag aldrig hört förr, som Satans rap kanske, och sen spydde hon ner allt från burspråket bort till toaletten. Det var najs.

Nu har vi två dagars VAB att ta itu med, förutsatt att det inte kommer mer kräks. Och håll tummarna för att vi andra klarar oss.