HILLEVI OCH SÖDERÅSEN

Idag lånade vi ett barn och tog med henne till Söderåsen för lite korvgrillning och höstpromenad. Elsa har såklart varit förväntansfull som tusan. Hon bär alla sina känslor på huden och känner så mycket. Hon är ärlig och slösar med sin kärlek till de hon tycker om så hon berättade för Hillevi att hon knappt kunnat somna igår för att hon längtade så mycket efter henne och allt de skulle göra idag. (Och på tal om det så berättade hon härom helgen att de skulle ge slängpussar till varandra på dansen men Elsa ville inte och hade inte gjort det. Varför? undrade jag. För jag känner inte dem. Jag pussar dig och pappa och de jag tycker om men inte de jag inte känner. Mamman blir stolt. Precis så ska det vara.)

Vid tio i morse hämtade vi Hillevi. Körde till Söderåsen och sen gick vi där bland röda löv och ormbunkar. Luktade på svamp och förmultnade växter. Vid sjön var det bara vi så vi tände en stor grill och letade pinnar till vår korv. Som ni ser på bilderna höll barnen korvarna en meter över kolen så jag fick ta över, därav den koncentrerade minen, jag håller koll på tre grillpinnar.
Vi matade fiskarna och efter en stund började de hoppa upp och ta brödet. Henrik tog med barnen på en upptäcktsfärd och det enda jag hörde eka genom rullstensåsarna var Nej! Inte där! Akta! Trilla inte! Gå här! Kom nu. Kom nu. Kom nu! KOM NU! Det är helt klart ett projekt att hålla koll på två femåringar vid en sjö. De sätter sig gärna precis på kanten av bryggan och sträcker sig mer än gärna efter den tappade pinnen men det löste sig. Ingen trillade i. Ingen hade våta strumpor vid dagens slut.

På vägen hem berättade de att de hade haft en supermysig dag och om allt de tyckt om. Sen åkte vi till affären och fixade farsdagpresent och nu, 9 timmar senare, vill de inte dela på sig så de sitter på bordet med varsin Mer och kaka och ser på film.