SÅ SAKNADE

När helgen gått och vardagen är här igen så gör det faktiskt ont att inte vara tillsammans. Cykeln kan inte gå fort nog till dagis och klockan blir aldrig efter fem.
Jag tror aldrig jag kommer över den där känslan att meningen med livet är att vara tillsammans. Hela tiden. Inte några timmar efter jobbet och på helgerna. Jämt! Det bästa hade nog varit att bo i något sånt där samhälle i den sydamerikanska djungeln, där barnen är unschool-ade och alla odlar och är självförsörjande i största mån. Det hade jag gillat.

Tills jag saknar alla bekvämligheter här hemma men det behöver vi inte tänka på nu…