ATT GÖRA SOM MAN VILL

Häromdagen hade jag och barnet en diskussion, eller mer att jag sa nej och hon sa jo, när Elsa ville ha en en rosa kylskåpsmagnet som höll uppe några av hennes fina teckningar. Egentligen hade hon väl kunnat få den där magneten men just då handlade det mer om att respektera min vilja, att förstå att den var viktig för mig (inte jätte men ändå) och att jag ville att den skulle få sitta kvar. Vi lämnade det därhän och jag tänkte inte mer på det. Förrän idag när jag rättade till böckerna i hennes hylla och se vad som fanns där bakom? Magneten! Så någon gång har hon smugit fram till kylskåpet, tagit sig magneten och gömt den bakom böckerna. Hon kan inte haft något brådskande behov av den eller någon egentlig önskan att se den utan mer bara ett habegär och det kan man ju lösa sådär såklart. Jag undrar hur jag ska busa till det nu? Oavsett vad ska det bli skoj att höra hennes historia när hon kommer hem…