ATT VARA I EN SVACKA

Just nu är det inte lätt att vara en Elsa. Utvecklingen går ju i perioder, hon kommer in i svackor som påverkar alla delar av livet och just nu är hon inne i en sådan. Det är så lätt att vara förälder till Elsa. Men hur lätt livet än kan vara ena veckan, desto svårare blir det när barnet plötsligt blir fyra med allt vad det innebär. Hon testar oss, kompisar, sig själv. Och när även vännerna går igenom en känslomässig kris så blir det verkligen inte lätt.

Vi tänker att det just nu måste vara tufft att vara Elsa. Att ha så mycket vilja och känslor och inte riktigt kunna sortera dem eller hantera dem. Trots har vi inte haft så stora problem med hittills, egen vilja har alltid funnits där men inte trotset som är så ologiskt för oss vuxna och så nödvändigt för barn. Så hon vrålar, gallskriker, hotar, kräver, viftar i luften, skriker förlåt sekunden hon gjort något som är fel, kramar och pussar och älskar mer än någonsin, skämtar, skrattar, sover dåligt- och om nån vecka eller två så är allt det här över och så går vi tillbaka till lugnare tider igen. Och hon har blivit ett snäpp äldre.

Vi var på Mobilia köpcenter i förra veckan och jag var själv på Åhléns och hör genom hela stället hur en unge fullkomligt ylar så det ekar i de nya lokalerna. Jag står där med huvudet nerböjt bland sminkborstar och håller tummarna och mumlar för mig själv hoppas det inte är mitt barn, låt det inte vara mitt barn, snälla, låt det inte vara mitt barn men jodå, ett stycke Elsa kommer illröd i ansiktet och vrålar MAMMA!!! VET DU VAD PAPPA GJORDE!!! och alla vänder sina blickar till oss och jag som inte är van, detta var vår första gång med skrikande barn bland folk, jag blev helt ställd men sen är ju saken den att det ilskna går över med en puss eller en kram eller ett skämt. Men jag skriver detta för att jag ska komma ihåg, när nästa gång kommer, att vi minsann hade det såhär och det gick över. Vi kom runt det, över det och överlevde.

Tror jag.