ATT ÄNTLIGEN HA FÅTT TRÄFFA HILLEVI IGEN

Hillevi hade saknat Elsa så mycket den här veckan att vi fick till en dejt i vårsolen (meteorologisk sådan här hos oss minsann) på en av lekplatserna i stan. Hillevi hade gjort ett fint halsband till Elsa som hade bokstavspärlor med Elsas namn på.
De där två är helt fantastiska tillsammans. Jag ser Malin och mig i dem och tror att Tina och Sara också skulle se sig själva i närheten och samspelet. De är så oändligt tajta, förstår varandra utan att prata, saknar så det gör ont om den andra är borta och ler med hela ansiktet när det är dags att ses igen. De är inte hela utan den andra vid sin sida.

Tyvärr är denna vänskap snart till ända då Hillevis familj ska flytta från Malmö. Vart eller när det sker vet de inte, bara att det måste ske snart och att det inte blir Malmö. Så efter sommaren så delas deras vägar och även om båda kommer hitta nya bästisar med tiden så gör det oerhört ont i hjärtat att den vän Elsa tycker mest om i hela världen, som ger henne trygghet, som utmanar henne, som får henne att bli starkare, som lär henne om vänskap som hon själv säger att det inte finns någon som- att den personen lämnar henne. Och Elsa henne. För det kommer inte bli lätt. Hillevis föräldrar har inte än vågat berätta att flytten till det egna rummet även innebär ett nytt dagis, utan Elsa. Vi kommer säkert åka och hälsa på men de är 4-5 år, de kommer hitta nytt och det kommer inte vara viktigt efter ett tag. Och på ett sätt känns det som att det är dags, vi vill alla bort från stan och om de flyttar först så har vi inte det som bromsar oss. Men efter semestern, då när det alltid är jobbigt för Elsa att gå tillbaka till dagis, att lämna henne där när Hillevi, Tindra och Elvira alla är borta, det kommer göra förbannat ont i hjärtat.
http://youtu.be/1gybQMY9yD4