ATT VILJA HA ETT KALAS TILL

Det var så himla, himla kul att ha alla ungar här så jag vill ha fest igen! Det var såklart helt fantastiskt slitigt också, 10 ungar som tycker att man är en superkul mamma och som vill ha sin beskärda del av gos, sitta i knä, berätta att de gjort Elsas kort själva. De är så glada, så stolta, så roliga! Lägger man dessutom till att det hade räckt med ett gäng heliumballonger och ett Big Pack med glass så är det ju dessutom lätt att ha kalas.

Elsa hade berättat hur kul hon haft det på samlingen i morse och alla ungarna hade instämt och berättat om djungelkalaset. Och att de hade blivit rivna av katterna. Melvins pappa försökte ju köra på djungeltemat och sa att det var en tiger som rivit dem men det hjälpte inte. Inte så att någon var ledsen och grät men de kom ju en och en med sitt trasiga finger och ville ha plåster. De hade sen pratat om att man inte kan jaga djur, på samlingen alltså, och Elsa hade förklarat att Selma bara rivs när hon blir rädd. Men den biten av kalaset klarar vi oss utan nästa gång.

Så nu längtar vi efter nästa kalas om sisådär 360 dagar och tills dess har vi två kalas per helg nu här över så när det lugnat sig så kanske vi ändå kommer vara lite mer mätta på festandet. Och längta till lotten och all dess sådd som snart ska påbörjas istället.