EN BJÖRN!!!

Igår hade Elsa och jag pysslat och gjort henne en kikare av två toarullar. När det var dags för kvällsduschen sa jag till henne att gå i förväg in på toa och kolla i kikaren efter tigrar. Ni vet, så där som man gör, ingen tanke bakom, bara att det var en lek att använda kikaren till.

Sagt och gjort, hon går in på toa och tittar i kikaren, jag hör hennes ben slå som trumpinnar när hon springer ut därifrån, likblek i ansiktet, in i vårt sovrum. Jag går in och frågar vad som hände. Elsa är vit i ansiktet, vit som mjölk, som ett spöke, nära genomskinlig och viskar med darrande röst:

…det står en björn i badrummet!

Eh, va? undrar jag.

Mamma! DET STÅR EN BJÖRN I BADRUMMET!

Det stackars barnet är nu vitare än vitast och på riktigt, riktigt jäkla rädd. Så jag tittar in i badrummet och mycket riktigt. Där står en välvd svart rygg med päls i badkaret. Resten syns inte eftersom huvudet är dolt av draperiet. Jag säger till Elsa att hon ska komma och kolla och först vågar hon inte men när jag börjar skratta så förstår hon att hon kan komma in och till slut går hon på skakande vita ben in, viskar mamma, jag är rädd och så ser hon Astrid som står och dricker vatten.

Astrid. Denna farliga fjäderlätta, kattungelika BEST!