ATT HA SKAFFAT NYA GLASÖGON

Idag har jag köpt nya glasögon. (Alltså inte de på bilden.) Mot optikerassistensens inrådan. Jag har ju liksom ingen näsrygg och de här var bland de bredare över näsan. Sen satt de väldigt nära kinden så optimala för mitt ansikte var de inte. Men hon höll med om att de var de snyggaste på mig och så sa hon …testa dem. I bästa fall funkar de perfekt för dig, i annat fall har du nöjd-kund-garanti i tre månader och då hittar vi nya till dig. Nu tänker ni kanske att det låter lite korkat att ta just dem då men saken är den att eftersom jag inte har någon näsrygg (ok, en yttepytte har jag såklart) och jag bara gillar plastglasögon så måste jag alltid putta upp glasögonen hela tiden. Det sker utan att jag tänker på det och jag vet att Synsam sa samma sak om dessa när jag köpte dem och jag har haft dem i 4 år utan att klaga så jag tror inte det kommer bli ett problem. Möjligtvis att det där med att de sitter nära kinden kan bli ett kondensproblem men vi får se. Snygga var de och det är ju minst 80% av köpet.

Progressiva glas verkar finnas inom en inte alltför avlägsen framtid. Men det tänker jag skjuta framför mig. Det låter dyrt. Inte för att det blev sådär himla billigt som jag hade sett framför mig. Man kan säga att prislappen “1995:- komplett” ljuger ganska saftigt. Men eftersom jag fick ett par slipade solglasögon och en synundersökning på köpet så får man väl ändå vara nöjd tänker jag. För något man inte kan leva utan och som håller i i alla fall 4 år.

Jaa, vad mer? Vi åkte till Plantagen och köpte lite småenar och annat julfint. Elsa köpte en hyacint så jag hoppas jag tål den i år för då kan jag gå bananas nästa jul, hyacinter i grupp är ljuvligt.
Ja, och sen är jag ju brunhårig också. Efter ett missförstånd hos frisören som följdes med spänning på Henriks jobb där jag mejlade bilder och ojade över alla fjärilar i min mage men det hela slutade överraskande bra. Och jag som alltid velat testa det där med att vara brunhårig fick göra det nu. Ljusbrunt med rött i, konjak tyckte frisören. Nu plötsligt passar mina mörka ögonbryn perfekt in. Det enda jag känner är svårt är hur (och här känner jag att det kan bli skäll från den andra halvan men tänkt på att jag varit blond i 38 år och att det bara gäller mig) fisigt allt är. Jag tycker att som blond händer det lite, alla färger blir skarpare och jag får lite kanter. Som brunhårig ser jag himla snäll och…ja, brun ut och sminket syns knappt och kläderna liksom bara smälter ihop. Men jag vänjer  mig väl. Jag har alltid trott att det var tvärtom, att de mörka automatiskt hade det lättare med kläder och smink men inte jag iaf. Inte jag. Så blond kommer jag bli igen. Till sommaren.