ATT HA EN LÖMSK TYP I HUSET

För ett tag sen cyklade jag och Elsa ner till en en affär på stan som ger ett enormt ha-begär, allt där inne är vackert och borde finnas hemma hos oss. Men nu var vi där för att köpa fina askar till hennes rum, som hon kan ha smycken och pyssel och vad mer hon vill gömma undan på en fin plats.
Häromveckan när vi städade var plötsligt locket borta. Verkligen puts väck. Vi frågade Elsa var hon hade lagt det men hon hade ingen aning. Hon hade inte sett det men hon kunde hjälpa oss att leta. Jag visste ju att det hade suttit på kvällen innan när vi pysslat så jag tyckte det var märkligt hur vi kunde genomsöka hela lägenheten utan att hitta det. Ni vet när det blir till en grej? När man bara måste hitta det? Så jag letade länge och Elsa hjälpte till men vi hittade det aldrig.

Häromdagen satt jag på golvet hos Elsa för att städa i hennes skåp och där låg det. Undangömt. Undanstoppat. Långt bak i skåpet så det inte syns om man inte sitter framför det. “Åh förlåt, mamma. Det råkade komma penna på det.” Så den lilla lömska typen hade gissat att jag inte tyckte rita på den fina asken var något bra och gömt den. Och sen bluffat och fejkletat för att hjälpa mig. Hur fattar de att de ska göra det? Hur fattar de att låtsasleta vid knappt 4 års ålder? Sen kan jag väl tycka att det är himla onödigt eftersom jag aldrig skulle bli arg för nåt sånt och försöker få henne att förstå att vad hon än gör så kan hon alltid säga det till oss. Ärlighet är viktigast. Men sött är det oavsett, att hon mycket väl vet när hon gör fel och att hon nu kommit på att gömma grejer. Som mackor hon inte vill äta. Och askar pennan råkat rita på.