LYCKA ÄR ATT HA EN LITEN BIT FAMILJ NÄRA

Det är så tryggt och så skönt att ändå ha lite familj nära oss. Det är såklart en yttepyttedel, en bit morbror och en bit moster, men de ger Elsa styrka och trygghet och en bit av det där hon saknar så mycket. Hon vill också bli hämtad på dagis av sin släkt och hon vill också vara själv hemma hos någon, sova över och ha egentid med andra vuxna och det har varit, och är, svårt för oss att acceptera att vi själva faktiskt valt det här.

Att bo några timmar ifrån familjen har aldrig varit ett problem förut eftersom man har sitt liv som går på i ilfart och vi har åkt hem så mycket som vi velat. Men nu tillkommer ju andra saker, som att Elsa alltid saknar sin släkt, att hon vill leka med Lillie, att hon vill vara själv med farmor och farfar, att hon vill gå till lekparken med mormor och morfar och allt det där känns det ibland som om vi berövar henne på. Vi försöker ge henne så mycket det bara går men jag jobbar nästan alltid fredagar och måndagar och att köra hem för endast en dag med Elsa som frågar om vi är framme var tjugonde minut, det funkar inte. Så vi söker lite jobb hemma och ser vart det leder men kanske är det så att vi kommer stanna här och då är det så skönt att ha vår lilla familj här, oavsett att konstellationen har ändrats.

Igår kom Dompan förbi och åt middag hos oss och sen hade vi pysselstuga där Dominique brädade oss andra i pärlande. Elsa var väl inte helt med på färgvalet vilket syns på hängläppen men hon somnade så lycklig över att ha fått vara med sin moster i några timmar, på en vanlig dag. Bara sådär.